Fru talman! Tack till min kollega Serkan Köse för att han har tagit initiativ till den här väldigt viktiga och angelägna debatten!

Precis som Serkan Köse, och säkert också statsrådet, har jag tagit del av Arbetsförmedlingens senast släppta siffror avseende läget på arbetsmarknaden, och det är med viss bestörtning man läser siffrorna i den rapport som har lagts fram.

De otillräckliga åtgärder som regeringen vidtar på arbetsmarknadsområdet för att försöka hantera den stigande arbetslösheten verkar inte alls ha avsedd effekt. Av allt att döma fortsätter arbetslösheten att öka den kommande tiden samtidigt som långtidsarbetslösheten biter sig fast i vårt samhälle.

Det är en skadlig utveckling som vi kan se i vårt land. En långtidsarbetslöshet som redan är på tok för hög fortsätter att öka. Särskilt långtidsarbetslösheten är extra skadlig. Den för med sig stora konsekvenser både för samhället i stort och för enskilda individer.

Nivån av långtidsarbetslöshet och arbetslöshet skiljer sig givetvis mellan olika grupper. En grupp som är överrepresenterad i arbetslöshetsstatistiken är människor som har en funktionsnedsättning som medför en nedsatt arbetsförmåga. Av Arbetsförmedlingens siffror kan vi utläsa hur den här gruppen har ökat i storlek och nu är så stor att över en fjärdedel av alla långtidsarbetslösa som är inskrivna hos myndigheten har en funktionshinderskod.

Det här är en grupp som ofta är i behov av mer individanpassat stöd för att kunna ta sig in på eller stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Målet för samhället måste ju vara att varje individ får den hjälp den behöver för att kunna ta ett arbete eller komma in på en utbildning utan att falla mellan stolarna.

I dagsläget klarar inte samhället av att leverera på det här målet fullt ut. Arbetslösa människor med funktionsnedsättning går ofta på tok för länge utan att rätt stödinsatser sätts in, och det är helt klart ett underkänt betyg. Även om Arbetsförmedlingen har påbörjat ett arbete med att korta tiden för att få en funktionshinderskod finns det fortfarande mycket mer att göra.

Utifrån det svar som statsrådet precis redogjort för här i kväll kan jag tyvärr konstatera att det ekar ganska tomt för den här gruppen. I statsrådets svar nämns i praktiken inga åtgärder som riktar sig till över en fjärdedel av dessa långtidsarbetslösa.

I stället tar statsrådet upp skattesänkningar som någon form av idé för att få folk i arbete. Hur skattesänkningar som framför allt går till dem som redan har mest ska underlätta för folk som inte har ett arbete att få ett arbete är någonting som jag inte förstår fullt ut. Det får statsrådet gärna utveckla.

Statsrådet beskriver också hur man ger mer resurser till Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken. Myndigheten får ju mer pengar i absoluta kronor, men vi kan ändå konstatera att Arbetsförmedlingen säger upp personal. Det tycker inte jag är en förstärkning av myndighetens resurser, och det är givetvis också någonting som kommer att påverka den grupp som jag har valt att lyfta fram i dagens debatt.

Jag vill därför fråga statsrådet om han utöver skattesänkningarna som går till dem som redan har mest och nedskärningar på Arbetsförmedlingen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken har några konkreta politiska förslag som faktiskt kan hjälpa den här gruppen.