Fru talman! Tack, Ebba Busch, för svaret! Det var ju skönt att vi fick ett klargörande om att regeringen i alla fall i teorin inte avser att fortsätta motarbeta vindkraften. Men i verkligheten ser det inte lika ljust ut.

Vi har alltså gått från att, när vi lämnade över regeringsmakten till den här regeringen, ha haft en rekordstor utbyggnad av ny kraftproduktion, framför allt i form av vind, på cirka två gigawatt. Fram till i år, under Ebba Buschs två första år, har den halverats till en gigawatt, och prognosen är att den kommer att halveras igen 2026-2027. Facit av Ebba Buschs mandatperiod är alltså en minskning av utbyggnadstakten med 75 procent.

Detta beror på många faktorer. I hög grad handlar det om det faktum att Tidöpartierna motarbetar den förnybara energin på många olika sätt, inte minst ute i kommunerna, där man säger nej med hjälp av det kommunala vetot. Till exempel stoppade Kristdemokraterna 75 procent av all ny vindkraft genom veto. Bara Sverigedemokraterna har stoppat mer. Det är kraftproduktion som skulle vara väldigt välkommen även i SE4, plus reglerbar kraft, som vi talade om tidigare.

Miljöpartiet har i över tio år drivit på för att kommuner och närboende ska få ersättning när det byggs vindkraft. Här är vi glada över att andra partier har ändrat sig. Det återstår att se vilken effekt det får. Men faktum är att många kommunpolitiker redan i valet har lovat att säga nej till ny vindkraft, och det beror inte minst på den extremt hårda retorik som Ebba Busch har drivit mot vindkraften. Det är svårt att se att de skulle kunna ändra sig under den här mandatperioden.

Vi har sett försämringar för solenergin också. Man har tagit bort den så kallade 60-öringen för överskottsel. Man har också sänkt det gröna avdraget mitt under en lågkonjunktur. Ostrategiskt!

Regeringen har tagit bort alla tidigare stöd för energieffektivisering. Regeringen bedömer i sin egen energiplan att man inte ens kommer att nå EU:s lågt satta mål till 2030, där en lyckad politik för energieffektivitet skulle kunna frigöra hela 25 terawattimmar till 2030.

När det gäller havsvind är det välkänt att regeringen har lagt en död hand över hela Östersjön i stället för att hitta en lösning som kombinerar både energiintresset och försvarsintresset. Det är ju regeringens ansvar att göra det, inte Försvarsmaktens, och då behöver regeringen ta det ansvaret.

Sedan har man de facto satt stopp för resterande havsvind, i alla fall under de närmaste tio åren, genom att föreslå en ofärdig utredning om att byta till ett anvisningssystem, helt utan fungerande övergångslösningar. Det lägger en död hand över resterande havsvind.

Man kan tycka vad man vill om förslaget till finansiering av ny kärnkraft, men även kärnkraftsförespråkare är överens om att det lägger en död hand över investeringar i annan produktion. Om de kraftiga subventionerna införs riskerar den dessutom att konkurrera ut även befintlig kärnkraft. Det är ju en katastrof i sig.

Regeringens politik leder absolut inte till ökade investeringar i kraftproduktion, utan tvärtom minskar de kraftigt. Frågan är vad Ebba Busch har tänkt ändra på för att få fart på investeringarna.