Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret i denna viktiga fråga, som jag tycker tar ett riktigt helhetsgrepp om vad det här handlar om.

Herr talman! Det finns nog inget mer effektivt sätt att beröva ett land dess framtid än att börja med barnen. Jag vill ge en liten bakgrund till min interpellation. Som rapportör för det särskilda stödteam som OSCE PA har för Ukraina har jag just de ukrainska barnen som ett särskilt ansvar.

När vi står här i dag är Rysslands fullskaliga anfall på Ukraina snart inne på sitt fjärde år. Demokratin trycks tillbaka, och med den mänskliga rättigheter och länders frihet och suveränitet att själva välja sin framtid. Allt fler människor på vår jord lever i länder som inte längre kvalificerar sig som demokratier.

I år är det 50 år sedan den europeiska säkerhetskonferensen bildades - det som numera är Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Helsingforsdeklarationen markerade den gemensamma viljan om en organisation för länder som definitivt inte tycker likadant men som ser behovet av en gemensam plattform att kunna mötas och föra dialog på. Det är en organisation för att minska spänningen i regionen, gynna ekonomiskt samarbete och åstadkomma humanitära förbättringar för sina befolkningar.

Det är mot bakgrund av detta, herr talman, i dag viktigare än någonsin att stå upp för det vi gemensamt har kommit överens om. Det handlar om värderingar, beslut och förpliktelser om demokrati och mänskliga rättigheter. Precis som när det gäller frågan om Georgien är också detta en fråga där det finns en bred politisk samsyn i Sveriges riksdag. Det gäller att stå upp för Ukraina och att med alla medel stödja ukrainarna i deras kamp, som också är vår kamp.

Sedan Rysslands fullskaliga anfall på Ukraina inleddes har tusentals barn kidnappats eller förts bort av Ryssland till ockuperade områden i Ukraina eller till Ryssland, ofta under falska förespeglingar. Det rör sig enligt ukrainska myndigheter om cirka 20 000 barn. Antalet är dock väldigt osäkert, och det kan röra sig om betydligt fler.

Många av dem är barn som har varit på institution. Knappt 400 av dessa barn har kunnat återvända till Ukraina. Enligt Human Rights Watch utsätts dessa ukrainska barn och deras föräldrar för dubbla övergrepp. Barnen separeras från sina föräldrar och från sitt land, och de berövas också sin identitet och sina mänskliga rättigheter genom desinformation och propaganda. Till detta ska läggas att ryska myndigheter har förenklat och underlättat möjligheterna att adoptera dessa barn.

Jag skulle därför mot bakgrund av det svar som statsrådet har givit vilja fråga vilka ytterligare åtgärder statsrådet ser som kan komma i fråga när det gäller att stödja Ukraina både här och nu och för att landet ska kunna ta de viktiga steg som behövs den dag kriget är slut.