Herr talman! I den här debatten har vi försökt att för en gångs skull få fokus på alla de markägare som faktiskt vill något annat med sin skog än att ha kalhygge. Det har varit oerhört svårt, eftersom man är så djupt inne i business as usual-tänket.

Eftersom vi ändå inte har hört några konkreta förslag från landsbygdsministern tänkte jag ta tillfället i akt att dela med mig av några konstruktiva idéer som man gärna får processa vidare i Regeringskansliet.

Det är väldigt beklagligt att man från den här regeringen har gått väldigt hårt åt det budgetanslag som handlar om att ersätta markägare. Anslaget har gjort att markägare, som står för många tusen hektar och faktiskt vill få dem skyddade, har ingått ett avtal. De har fått ett löfte om att få pengar. När anslaget med den nya budgeten sedan över en natt dras ned väldigt drastiskt, för att regeringen inte har prioriterat dessa pengar, får markägarna stå i långa köer med lång väntetid och en enorm oro. Till slut kanske de ger upp och mot sin vilja tvingas sälja sin gård för att de aldrig fick dessa pengar. Det är det absolut första. Vi måste göra detta för markägarna, som vill det, men också med hänsyn till den situation vi befinner oss i med både art- och klimatkris.

Det är också viktigt att följa de direktiv och den policy som kommer från EU. Där står det väldigt klart att vi måste fasa ut destruktiva kalhyggen, gynna en omställning och jobba med lönsamheten, främst för den enskilde.

Jag ställer samma fråga som jag gjort genomgående, och jag hoppas att regeringen kan ta med sig de här förslagen. Jag är också intresserad av att få veta om det finns någon typ av öppenhet kring att omvandla dessa konfliktarter i skogsbruket, till exempel bonusarter, och se biologisk mångfald som en resurs och eventuellt en extra inkomst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också passa på att önska god jul.