Herr talman! Jag vill börja med att säga att det heter trakthyggesbruk - det är det vedertagna begreppet för det som här kallades kalhyggesmetoden. Det är oerhört politiskt laddat att prata om kalhyggen, och det var ytterst medvetet här. Det kanske sitter någon skogsägare där ute och blir irriterad, så jag vill markera att detta inte är ett ord som jag brukar använda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker också att begreppet trakthyggesbruk bättre definierar hur det moderna svenska skogsbruket ser ut. Man väljer ett område där man tar ned sin skog. Många skogsägare pratar om föryngringsyta, och många ser detta som det effektivaste sättet att bedriva skogsbruk.

Deltagarna i debatten pratar som att i princip halva Sverige skulle vara ett kalhygge. Så ser det ju dock inte ut runt om i vårt land, utan det sker på ett helt annat sätt.

Det har också nämnts att Sverige är ett land med oerhört mycket skog, och så är det. Vi har skogar av olika kvalitet och skogar som används i olika syften. Vi har faktiskt en ganska stor mängd som mer eller mindre kan betecknas som produktionsskogar - skog som har brukats flera gånger på samma mark.

Regeringens inställning är ganska klar. Regeringen prioriterar att det svenska skogsbruket inte ska begränsas. Det finns flera skäl till att en begränsning av skogsbruket på grund av LULUCF, som flera har varit inne på i denna debatt, vore en tveksam väg att gå.

Vi står i dag med ett kortsiktigt fokus på storleken av nettoupptag under enskilda år och på korta åtagandeperioder i stället för att styra mot ett långsiktigt, aktivt och hållbart skogsbruk inom EU. Det beror helt enkelt på att försämrad tillgång till skogsråvara skulle minska möjligheterna till substitution av fossila material och, framför allt, fossil energi inom många olika sektorer - byggsektorn och industrisektorn är självklart två sådana.

Vad skulle nyttan för klimatet vara om vi inte använde vår förnybara resurs i samma utsträckning i vårt enormt framgångsrika klimatarbete med att ställa om hur vi värmer det här landet, som ganska ofta är kallt, och i stället drog igång oljepannorna runt våra kraftvärmeverk runt om i landet? Det skulle ju inte gynna klimatet, och på sikt skulle det heller inte gynna miljön.

Plasten behöver också fasas ut så fort som möjligt och ersättas med ännu mer pappersprodukter och biobaserad plast.

En hög tillväxt är den viktigaste faktorn för att leva upp till våra åtaganden. Den naturliga variationen i tillväxt mellan enskilda år är mycket stor - mycket större än de förändringar i avverkningsnivå som vi har sett på senare år. Detta beror exempelvis på variationen i årlig nederbörd.

Kolsänkan är extremt svår att mäta. Naturvårdsverket har precis uppdaterat statistik som tydliggör den stora osäkerheten. EU ska till 2030 ha en ökning av nettoupptaget med 310 miljoner ton och en ökning av kolsänkan med 42 miljoner ton jämfört med snittet mellan 2016 och 2018. Sverige ska stå för en tiondel av detta, alltså 4 ton. Givet den uppdaterade statistiken och den låga tillväxten det senaste året är detta mål utmanande att nå.

Inom EU har man under året kommit överens om ett gemensamt ramverk för certifiering av kolupptag och minskade utsläpp inom jord- och skogsbruket. Regeringen anser att ett sådant ramverk ska skapa lika villkor på den inre marknaden. Ramverket kan också bidra till ytterligare incitament till upptag av koldioxid och, inte minst, till en bredare finansieringsgrund.