Herr talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaren.

Landsbygdsministern hänvisade till att vi inte pratar så mycket om äganderätten, men jag tycker att alla fyra interpellanter faktiskt har pratat om just äganderätten och velat lyfta fram den. Problemet är ju att skogsägarna är i händerna på skogsindustrin. De pressas till avverkningar. Framför allt pressas de till kalavverkningar eftersom det inte finns några incitament att göra på annat sätt eller tillgänglig kunskap om alternativen. Det är detta som är det stora problemet.

Landsbygdsministern hävdade också att han inväntar en massa utredningar, men allt behöver ju inte utredas - en hel del av det som redan finns går att bygga på och göra mer av. Man skulle till exempel kunna höja anslagen till skydd av värdefull natur; det behövs inga utredningar för det. Man skulle kunna införa omställningsstöd riktat till enskilda skogsägare för att kunna ställa om till ett mer hållbart skogsbruk. Man skulle kunna satsa ännu mer på kompetensutveckling för entreprenörer som utbildar sig inom hyggesfritt skogsbruk. Man skulle kunna ge mer pengar till Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets oberoende rådgivning till skogsägare för klimatanpassning och hyggesfria skogsbruksmetoder. Man skulle också kunna införa skogslån till markägare som vill ställa om men som av ekonomiska skäl inte kan avstå från slutavverkning.

Problemet är snarare att antalet hållbara förslag från den här regeringen vad gäller skogsbruk är ungefär lika litet som antalet träd på ett kalhygge. Man hänvisar mycket till att det finns valfrihet, men jag undrar varför 97 procent av dessa 300 000 skogsägare väljer kalhyggesmetoder om det nu finns riktig valfrihet. Jag vet att många av dem skulle vilja se andra typer av metoder.

Jag vill återigen fråga landsbygdsministern vilka åtgärder han tänker vidta för att skogsägare ska ha fler alternativ för att tjäna pengar på sin skog än att kalavverka den.