Herr talman! Ingen blir ju glad av ett kalhygge.

I mitt tidigare anförande nämnde jag skogens och de många skogsägarnas ekonomiska, ekologiska och sociala värden. Skogspolitik är kanske inte just mitt vanliga område i politiken, men skogen har självklart betydelse långt utanför miljö-, jordbruks- och landsbygdspolitiken.

Som ordförande i kulturutskottet ansvarar jag för ett ganska brett politiskt område som förutom kulturen innefattar idrotten, föreningslivet, civilsamhället, kulturmiljön, friluftslivet och mycket annat - som folkbildningen och det kyrkliga kulturarvet. Ett hållbart skogsbruk har betydelse för bevarandet av vår kulturmiljö och vårt kulturarv. I skogarna finns det spår av gravar, fångstgropar, äldre skogsbrukslämningar, kolbottnar, husgrunder och andra kvarlämningar från gamla torparställen, fornborgar och så vidare.

Ett försiktigare skogsbruk, till exempel med plockavverkning eller liknande, tar sannolikt hänsyn till de här värdefulla platserna och företeelserna i skogen, medan kalavverkning med stubbrytning och markberedning riskerar att på ett ganska brutalt sätt tillföra stora skador på våra fornlämningar. Jag skulle säga att det med stor precision förstör och tillintetgör viktiga pusselbitar i förståelsen av vår historia, vår kultur och vårt ursprung. Som historiker blir jag lite mörkrädd av tanken.

Också friluftslivet är beroende av fungerande, riktiga skogar. Om du så vandrar, orienterar, åker skidor, plockar svamp eller bär eller bara vill vistas och må bra i skogen söker du dig knappast till just kalhyggen. Du vill ha en riktig skog med varierande landskap och terräng - en skog där träden är av olika storlekar och olika åldrar, där ekosystemen fungerar så att svampar kan växa och där insekter, fåglar och andra djur trivs.

Många av Sveriges privata skogsägare tar ett stort ansvar för att värna dessa värden. När den lokala orienteringsklubben ska dra banor undviker man självklart de stora kalhyggena. Frågan är dock: Vad får den enskilda skogsägaren, som tagit ansvar för samhällsnyttiga, sociala, rekreationella eller kulturella värden? I dag är svaret: ingenting. Samtidigt får de stora skogsbolagen fortsätta att göra miljardvinster med gigantiska kalhyggen som gör det svårt för friluftslivet och som skadar sociala och kulturella värden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ministern pratade om äganderätten. Den är såklart viktig och grundlagsskyddad, men vi i Sverige har ju också en nästan världsunik allemansrätt som gör att skogarna faktiskt tillhör oss alla. En skogsägare kan inte hindra någon från att vandra eller plocka svamp, och det tycker vi nog alla är väldigt bra. Men de stora bolagen får ändå tillintetgöra svampskogar, bryta vandringsleder och skapa kalhyggen, samtidigt som de allra flesta skogsägare tar ett allmännyttigt ansvar.

Jag vill fråga landsbygdsministern: Är det rimligt att ribban ligger så lågt för de stora bolagen? Och är det rimligt att det ligger på privata markägares ansvarskänsla att, helt utan någon typ av incitament eller ersättning från staten eller de bolag som tillåts kalhygga, se till att den lokala orienteringsklubben har vettig terräng att löpa i?