Fru talman! Sverige anses på många sätt vara ett skogsland. Man brukar höra att 70 procent av vårt land täcks av skog eller i alla fall träd. Men att navigera i skogspolitiken är inte alltid så lätt. Det finns mer än 700 definitioner av vad skog faktiskt är och säkert lika många olika definitioner och tolkningar av vad ordet hållbart betyder, så det är inte lätt att ens börja prata om hållbart skogsbruk.

Skogsdebatten är snårig och ofta full av motsättningar. Som naturvårdsbiolog brukar jag ofta ta avstamp i det ekologiskt relevanta när man pratar om skogsekosystem, till exempel. Ibland känns det som att man inte ser skogen för alla träd. Det sägs att vi aldrig har haft mer skog än nu. Faktum är att vi har väldigt täta skogar. Antalet trädstammar i Sverige är rekordmånga, samtidigt som antalet natur- och urskogar är rekordlitet.

Vi vet att dagens skogsbruk med trakthyggesbruk har stora konsekvenser för miljön. Det utarmar den biologiska mångfalden. Det bidrar stort till att koldioxidutsläppen ökar. Man har börjat se att skogen går från att binda in kol till att faktiskt släppa ut kol. Det här är väldigt oroväckande. Vi vet också att markberedningen innebär att tungmetall urlakas och att bland annat kvicksilver hamnar i våra vattendrag och sjöar. Frågan man får ställa sig är om det är värt det.

Fru talman! När jag ställer den här frågan vill jag också värdera individen framför industrin. De privata skogsbrukarnas lönsamhet diskuteras nämligen sällan i de här debatterna, och det är en enorm skillnad. Storbolagen gör miljardvinster.

Det här bygger på en storskalighet. Det bygger på att man har hela värdekedjan, alltifrån att äga stora områden till att ha anställda som både kan framföra maskinerna och processa virket och den skogliga råvaran. Det är stor skillnad på de ekonomiska krafterna hos de stora bolagen och deras möjligheter att föra fram och även påverka skogspolitiken jämfört med den enskilda markägaren och skogsägaren som äger skogen.

Det här är naturligtvis två motsatta intressen, där den ena parten vill sälja sin skogsråvara till ett så högt pris som möjligt och den andra parten gärna vill vara med och diktera villkoren för att kunna köpa till ett så lågt och pressat pris som möjligt. Skogsägarens ekonomi är därför åsidosatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Många av Sveriges 300 000 skogsägare är intresserade av andra saker än att omvandla sin skog till ett kalhygge. Man är intresserad av att försöka finna vägar fram för att använda sin skog för att bidra till att tackla klimatkrisen och naturkrisen. Det som är glädjande är att vi ser en växande rörelse hos skogsägarna själva för att ställa om till ett mer hållbart och hyggesfritt naturnära skogsbruk.

Jag är intresserad av att höra ministerns ambitioner och vad han avser att göra för att gynna och göra det mer lönsamt för individen snarare än industrin i det här fallet. Vad vill ministern göra för att uppmuntra och ta fram ekonomiska incitament som gör det lättare för den enskilda markägaren som faktiskt vill bidra till att lagra kol och bevara biologisk mångfald i sin skog?