Herr talman! När argumenten är lite svagare kan man naturligtvis fokusera på motståndarnas tonläge, men jag vill ändå tydliggöra att det handlar om intressekonflikter. I grunden bygger politik på det, för man företräder olika intressen.

Vi ser nu den ekonomiska politik som den borgerliga regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna genomför. De företräder intressen för de människor som har de höga inkomsterna och de stora tillgångarna. Till detta finns andra politiska alternativ. Vi vill fokusera på vanliga löntagare och på att hålla ihop samhället.

Vi kan konstatera, utan att på något sätt bli raljanta, att i den ekonomiska politik som den borgerliga regeringen företräder går principer före kunskap och erfarenhet.

Herr talman! När finansministern sedan försöker argumentera för sin sak genom att säga att det är en politik som fokuserar på de människor som kämpar och ställer klockan undrar man vad det egentligen innebär. Vilka är det som får ta del av den ekonomiska politik som regeringen genomför? Det är i huvudsak de som har de stora inkomsterna.

Man tar bort avtrappningen av jobbskatteavdraget. Det är de med inkomster över 65 000 som nu kan sätta oxfilé och ett glas med finare vin på bordet till fredagsmyset - förut kanske de käkade tacos.

Det är denna politik som den borgerliga regeringen företräder.

Vi raljerar inte. Vi konstaterar. Vi tycker att detta är fel. Vi tycker att det är omodernt. Vi tycker att det är orättvist.

Det finns ett alternativ till den politik som regeringen företräder. Den fokuserar på välfärden, på breda löntagargrupper och på att hjälpa och ge stöd till alla människor när det gäller att ta sig igenom den kris som Sverige för stunden upplever.