Fru talman! Jag ska göra en lite längre utläggning. När vi talar om att vi vill investera i människor för att de står utanför arbetsmarknaden och inte är anställbara vill vi att människor ska komma in på arbetsmarknaden. Då behövs olika typer av insatser.

De kan variera i väldigt hög grad beroende på att människor är ganska olika. Vi behöver göra olika insatser för att människor ska bli anställbara. Det är en ganska grundläggande princip. Det är inte att vara ett bidragsparti att ha den linjen.

Vi socialdemokrater tycker att det vore rimligt att man fortsätter att investera i människor tills de blir anställbara. De kanske är i en subventionerad anställning under en tid för att sedan vara inne på arbetsmarknaden och kunna ta ett riktigt jobb. Under den tiden har de dessutom gjort en massa nytta ute på arbetsmarknaden, utfört en massa viktiga arbetsuppgifter och lärt sig otroligt mycket.

Dessutom har hela familjen sett att den här vuxna människan har gått hemifrån och gått till jobbet. Även om det är subventionerat är det ändå väldigt viktigt att vi gör det valet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är mycket bättre att människor går till en arbetsplats, utför viktiga arbetsuppgifter, får rutin och erfarenhet och kan bygga ett cv för att sedan få ett riktigt jobb.

Det är bättre än att sitta hemma, vara utanför arbetsmarknaden, hamna utanför samhället och känna att man inte bidrar och få ännu sämre självkänsla. Det är vad det många gånger handlar om när man är arbetslös och inte har ett arbete.

Det finaste med ett arbete är att vara behövd. Du är behövd av kollegor och samhället och känner att du gör rätt för dig. Att de kraven är uppfyllda är en av de viktigaste parametrarna in i samhället, för då kan man också kräva sin rätt när man gör rätt.

Med den bakgrunden är det alltid värt för oss socialdemokrater att investera i människor för att de ska få den möjligheten. Men regeringen väljer att bli alltmer passiv och titta på. Kraven blir så höga och möjligheterna så få att det är väldigt få människor som får den möjligheten.

Jag tittar bara på arbetslöshetssiffrorna. De går inte nedåt med den här regeringen. Det är den tredje budgeten som regeringen lägger fram, och arbetslösheten stiger. Det är ett faktum, och ett faktum som vi behöver ta hänsyn till.

Min fråga kvarstår: Vad gör arbetsmarknadsministern om dagarna? Är arbetslösheten, och att göra det som krävs för att få ned den, en av de viktigaste arbetsuppgifterna? Vilka är åtgärderna?

I det här fallet handlar det framför allt om att vi ser att det finns en stor differens mellan hur arbetsmarknadsinsatserna kommer människor till del och fördelningen mellan kvinnor och män. Vi ser att det är insatser som kommer män till godo i mycket högre grad än kvinnor.

Jag är helt övertygad om att i varje fall Liberalerna och Socialdemokraterna varit helt överens om att det är väldigt viktigt att se till att särskilt få in de kvinnor som står långt från arbetsmarknaden i arbetslivet, just på grund av jämställdhetsmålet. Där borde vi vara helt överens.

Jag hoppas att statsrådet kan ha ett ännu större engagemang i de här frågorna framöver.

(Applåder)