Fru talman! Låt mig börja med att tacka Sofia Amloh för interpellationen och för hennes inlägg. Hennes engagemang i de här frågorna är glädjande att ta del av. Jag tycker att det är viktigt att det finns ledamöter i riksdagen som lyfter de här frågorna, inte minst kopplat till jämställdhet.

Det är ingen hemlighet att Liberalerna och Socialdemokraterna har olika syn på hur jobbpolitiken ska utformas. En bärande idé i regeringens politik är att vi tror på utbildningar som leder till riktiga jobb som löser de kompetensbrister vi ser på arbetsmarknaden och i samhället. Det är kopplat till välfärdens behov och också kopplat till den gröna omställningen och industrins behov.

Regeringen tycker att det är viktigare än att bedriva en arbetsmarknadspolitik där man riskerar att ha program eller insatser som inte leder till riktiga jobb. Om man tar exemplet med extratjänster vet vi att det var en insats där väldigt få människor gick från den insatsen till ett jobb där de försörjde sig själva och stod på egna ben. Den borgerliga regeringens inriktning är att vi vill ha yrkesutbildningar som leder till riktiga jobb. Det är fokus för regeringens arbete.

Det är också viktigt att säga att Sverige är ett samhälle där man får väldigt många möjligheter. Det är inte så att vi inte har gott om möjligheter. Man får utbilda sig flera gånger, och man får ersättning från samhället.

Men man har också skyldighet att stå till arbetsmarknadens förfogande och göra sitt yttersta för att försörja sig själv och på det sättet skaffa sig ett jobb. Det är ett samhälle som präglas av rättigheter men som också präglas av skyldigheter.