Herr talman! Vi socialdemokrater föreslog i vår budgetmotion en rättvis skattesänkning för vanligt folk. Vill man titta på regeringens politik kan man läsa i regeringens budgetproposition för 2025 på sidan 42: "Åtgärderna har olika fördelningsprofil, men sammantaget påverkas hushållens ekonomi mest i inkomstgrupper med höga inkomster. Förslag och aviseringar som påverkar skatter och transfereringar bedöms öka den ekonomiska standarden i alla inkomstgrupper, men främst i inkomstgrupper med höga inkomster. Detta gäller främst förslagen om slopad avtrappning i jobbskatteavdraget, jobbskatteavdraget för äldre och i det förhöjda grundavdraget samt det förstärkta jobbskatteavdraget."
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Man kan fortsätta att läsa på sidan 43, under rubriken "Effekter på ekonomisk jämställdhet": "Förslag och aviseringar som påverkar skatter och transfereringar bedöms tillföra ekonomiska resurser till män i högre utsträckning än kvinnor. Det är främst förslagen om slopad avtrappning i jobbskatteavdraget, jobbskatteavdraget för äldre och i det förhöjda grundavdraget samt det förstärkta jobbskatteavdraget som bidrar till detta resultat."
Regeringen skriver själv precis det som jag säger: Det är en budget för rika män.
Men denna kritik kommer inte bara från mig som socialdemokrat. Den kommer också från Finanspolitiska rådet. Förra årets budget, alltså budgeten för 2024, kritiserades av Finanspolitiska rådet. Under rubriken "Den svenska arbetsmarknaden" på sidan 13 i Finanspolitiska rådets rapport skriver man: "Bristande matchning mellan arbetsgivares behov och arbetslösas kompetenser tycks vara en viktigare förklaring till arbetslösheten bland konkurrenssvaga grupper. Det gäller i synnerhet med avseende på utbildning, eftersom arbetssökande ofta saknar de specifika kompetenser som arbetsgivare efterfrågar."
I samma rapport från Finanspolitiska rådet skriver man under rubriken "Åtgärder för fler i arbete": "Vår bedömning är alltså att de ekonomiska incitamenten att arbeta är starka för de allra flesta. Vi är därför tveksamma till att jobbskatteavdrag som kommer alla till del får några betydande sysselsättningseffekter. Även om regeringens beräknade sysselsättningseffekter för jobbskatteavdraget i BP24 är små är de sannolikt en överskattning."
När det gäller årets budget gav Finanspolitiska rådets ordförande Lars Heikensten sin första analys av budgeten för 2025 vid ett seminarium arrangerat av SNS efter att budgetpropositionen hade presenterats. Han förklarade sin syn så här:
Regeringen kallar det en tillväxtbudget. Finanspolitiska rådet tvivlar dock på effekten av de skattesänkningar som föreslås i budgetpropositionen för nästa år. "Det är inte en särskild effektiv åtgärd om man vill skapa mer jobb", säger ordförande Lars Heikensten.
Så löd alltså Finanspolitiska rådets diss av budgeten. Regeringens skattesänkningar är inte effektiva.
Kritiken har till en del historisk grund. Vi har precis som jag sa i mitt första inlägg provat den här politiken under 1990-talet under Carl Bildt. Det fungerade inte. Det ledde till kaos i ekonomin och hög arbetslöshet. Vi har provat det under Fredrik Reinfeldts tid vid makten 15 år senare. Det ledde också till kaos i ekonomin och hög arbetslöshet.
Nu provar vi det under Ulf Kristerssons tid, och det leder än så länge, herr talman, just till samma resultat. Det är kanske inte så konstigt. Om en politik vid två tidigare tillfällen har lett till detta resultat kanske man inte ska bli förvånad om det, när man provar den en tredje gång, leder till hög arbetslöshet, sämre tillväxt och sämre välfärd. Det är liksom en självklarhet att den politiken leder dit.
Herr talman! Finansministern slår sig för bröstet för att inflationen nu inte är lika hög som den var tidigare. Det är gott och väl, men matpriserna har inte sjunkit. De bara stiger lite mindre. Om man då inte ser till att hjälpa vanligt folk blir det helt enkelt mindre mat på bordet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
(Applåder)