Fru talman! Statsrådet talar om en kravbaserad jobbpolitik. Jag tror att vi är förhållandevis överens om att det självklart ska ställas krav på den enskilde. Men samhället har också ett ansvar att se till att det finns sådana stödfunktioner som behövs för att människor ska kunna ta ett arbete. Att Arbetsförmedlingen har drabbats av så hårda nedskärningar som man fått de senaste åren underminerar hela den delen. Samhället ger inget stöd till de behov som finns.

Ja, vi röstar nej till vissa försämringar av akassan, eftersom vi inte tror på dem. Vi tror inte att folk tar ett jobb bara för att de får sämre ersättning från akassan. Det tror vi definitivt inte.

I dag har vi diskuterat en fråga som berör väldigt många i vårt land. Över 45 000 unga människor har inget jobb att gå till varje dag. Om vi från politiskt håll inte klarar av att presentera lösningar som hanterar problemen kan det kosta samhället något ofantligt på sikt.

Utifrån de svar som statsrådet har lämnat här i dag kan jag tyvärr konstatera att jag bedömer att vi har en regering som inte klarar av att hantera de här samhällsproblemen. Det tycker jag är högst beklagligt. Sveriges unga hade förtjänat en aktiv och välfungerande arbetsmarknadspolitik som finns i hela landet och rustar dem med de verktyg de är i behov av.

Mitt i en lågkonjunktur med rekordvarsel, konkurser och en skenande ungdomsarbetslöshet får vi i stället regeringens politik, som lämnar walkover inom arbetsmarknadspolitiken med massiva nedskärningar och en oförmåga på Arbetsmarknadsdepartementet att ens lyckas presentera en enda riktig proposition som tar sig an de här problemen. På så sätt lämnar man också walkover när det gäller de 45 000 unga som i dag står utan arbete. Betyget för regeringen blir klart underkänt. Jag vet att Sverige kan så mycket mer.

Fru talman! Av allt att döma verkar det tyvärr vara så att det på Arbetsmarknadsdepartementet är passivitetslinjen som gäller och inte arbetslinjen.

(Applåder)