Herr talman! Jag vill fortsätta prata om den ekonomiska ojämlikhet som breder ut sig i Sverige. Jag vill prata om dem som verkligen drabbas när trygghetssystemen inte håller måttet och skattesänkningar inte inkluderar dem som av olika anledningar står utanför arbetsmarknaden.

Finansministern lyfter fram att hushållens ekonomi stärks genom regeringens politik. Men det är ju en sanning med modifikation, för vilka hushåll pratar vi egentligen om? Ja, inte är det de som är beroende av sjuk eller aktivitetsersättningen och de som redan lever på marginalen.

Rapporten 800 år kvar till jämställdhet? visar att arbetarkvinnor med utländsk bakgrund drabbas hårdast av den ekonomiska politiken. De har lägre löner, osäkrare anställningar och sämre möjligheter att påverka sin ekonomi. Dessa kvinnor arbetar ofta i välfärdens kärna - inom vård, skola och omsorg - och deras ekonomiska situation blir alltmer pressad. När priserna ökar snabbare än lönerna och ersättningarna ökar också klyftorna i samhället.

Herr talman! Ekonomisk ojämlikhet handlar inte bara om pengar i plånboken, utan det handlar också om människors livschanser och om möjligheterna att leva ett rikt och värdigt liv. Med regeringens politik fortsätter de ekonomiska skillnaderna att öka, och samhället dras isär ännu mer. Regeringens politik med skattesänkningar och jobbskatteavdrag är som gjord för att öka dessa klyftor. Det är en politik som belönar dem som redan har arbete och ignorerar dem som av olika orsaker inte kan arbeta.

Vi socialdemokrater vill se en annan väg - en väg där trygghetssystemen är starka nog att hålla människor borta från fattigdom, en väg där vi aktivt arbetar för att minska de ekonomiska klyftorna, inte öka dem. Vi vet ju alla, herr talman, att man inte blir frisk av att göras fattig.

Det är beklagligt att Sverigedemokraterna och regeringen lade ned den utredning som skulle se över indexeringen av sjuk- och aktivitetsersättningen. Jag tycker att regeringens agerande tydligt visar att målgruppen inte är prioriterad för dem.

Därför, herr talman, undrar jag: Varför ska människor som har sjuk- eller aktivitetsersättning betala mer skatt än dem som förvärvsarbetar?