STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Jag har tagit del av finansministerns svar, och jag måste säga att jag är besviken.
Jag ställde en rak och tydlig fråga om vilka konkreta åtgärder finansministern avser att vidta för att förbättra den ekonomiska situationen för personer som lever på sjuk- eller aktivitetsersättning. Men i stället för ett tydligt svar fick jag en uppräkning av generella åtgärder som inte träffar just dem som jag vill tala om i dag.
Finansministern pratar om jobbskatteavdrag och skattesänkningar för löntagare som ett sätt att stärka hushållens ekonomi. Men vad hjälper det dem som inte kan arbeta? Vad hjälper det dem som är beroende av sjuk- eller aktivitetsersättningen för att överleva månaden? För dem innebär jobbskatteavdraget ingenting, herr talman. De lämnas utanför regeringens skattesänkningar och får ingen lättnad i sin vardag.
Finansministern nämner också att sjukersättningen har räknats upp med inflationen, som om det vore en ny åtgärd. Men det är inte någon särskild insats från regeringens sida; det är en automatisk uppräkning som redan finns i systemet. Det löser inte problemet med att ersättningarna fortfarande är så låga att de inte går att leva på.
Jag frågade också specifikt om åtgärder för att förbättra villkoren för dem som lever på garantinivån i sjuk- och aktivitetsersättningen. De får maximalt 13 275 kronor i månaden - före skatt. Det är människor som varje månad tvingas välja mellan att betala hyran, köpa mat eller hämta ut sina mediciner. Det är människor som tvingas låna pengar av anhöriga för att överleva. Vad är regeringens svar till dem? Vad gör regeringen för att de ska få en dräglig ekonomisk situation?
Det enda konkreta förslag som fanns för att långsiktigt förbättra deras situation var den utredning som Socialdemokraterna tillsatte för att se över indexeringen av sjuk- och aktivitetsersättningen. Den skulle säkerställa att ersättningarna inte halkar efter när kostnaderna i samhället ökar. Men vad gjorde den här regeringen med den utredningen? Jo, man valde att lägga ned den. Man valde aktivt att inte förbättra villkoren för de mest utsatta.
Herr talman! Detta är inte en politik för ett tryggare Sverige för alla. Detta är en politik som gynnar dem som redan har möjligheten att arbeta medan de som är sjuka eller har en funktionsnedsättning lämnas i sticket. Det är en politik som skapar ökade klyftor och minskad tillit, herr talman, för hur ska människor som känner sig bortglömda och övergivna av samhället kunna tro på framtiden? Hur ska de känna sig som en del av ett samhälle där de behandlas som andra klassens medborgare?
Herr talman! Jag vill därför ställa frågan igen: Vilka skattelättnader får de som lever på garantinivån i sjuk- och aktivitetsersättningen med regeringens politik?
(Applåder)