Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Visst har vi i dag en skola som på många sätt är otrygg. Det behövs insatser för att skapa studiero. Alla elever behöver de insatserna, både de elever som är kvar på skolan och de elever som inte kan vara kvar på skolan. Det handlar väldigt mycket om hur man tänker långsiktigt med de insatser som sätts in. En insats på en akutskola varar ju bara i en månad, och man ska tillbaka till någon form av verksamhet efteråt. Jag anser att det är jätteviktigt att knyta ihop insatserna, så att det blir en lång linje. Resultatet ska på sikt vara att de stökiga eleverna kommer tillbaka till utbildningssystemet och att alla elever får utbildning.

Jag har erfarenhet som socialarbetare och har jobbat många år med elever som bränt sina chanser i den vanliga skolan. Många av dessa elever saknar betyg och har tyvärr en negativ upplevelse av skolan. En del av eleverna blir, precis som statsrådet säger, utåtagerande och svåra att hantera. Det kan då uppstå situationer där eleven inte kan vara kvar i den ordinarie verksamheten och man behöver hitta andra lösningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den skola som eleven har varit placerad på - och kanske har gått ett antal år i - och dess rektor har ofta en tydlig bild av elevens situation, vad eleven behöver och vilka insatser som behöver göras för eleven och skolan. Det handlar om att hitta långsiktiga insatser som håller över tid. En placering på akutskola varar som sagt bara fyra veckor och blir sällan i detta läge en prioriterad insats. Däremot behöver kommunerna resurser för att kunna skapa lösningar som passar just deras skolor och elever.

Fru talman! Den lösning som de flesta kommuner ser som fungerande är olika anpassade studiegrupper där eleverna kan vara den tid de behöver för att utredas och studera i mindre grupp. Dessa grupper ska självklart ha kompetent personal med utbildning i att hantera utåtagerande elever och kunna arbeta i nära samarbete med elevhälsan och socialtjänsten.

När regeringen nu vill skapa studiero i skolan missar den det verkliga målet. En första åtgärd från regeringen borde ha varit att inte spara på de generella statsbidragen till kommunerna. Med regeringens nedskärningar på kommunerna tvingas Sveriges skolor säga upp lärare, specialpedagoger och elevhälsopersonal, den grupp personal som är basen för att det ska finnas en trygghet i skolan. Att i ett sådant läge rikta ett smalt statsbidrag till något som väldigt få kommuner efterfrågat är som att sätta plåster på ett mycket stort sår.

Fru talman! Även skolvärlden är skeptisk till att akutskolor ska lösa problemen med trygghet och studiero. Vi har följt debatten i tidningar och tv och har ett axplock från medier.

Sveriges Lärare, som organiserar våra lärare och annan personal som jobbar i skolan, säger att det i första hand behövs satsningar på det förebyggande arbetet och att till exempel resursskolor och stödpersonal i vanliga skolor måste ges tillräckliga ekonomiska medel i stället för att man som regeringen har gjort drar ned på medlen till kommunerna, vilket gör att personal får sägas upp. Man menar från Sveriges Lärare också att regeringens specialdestinerade statsbidrag till akutskolor blir en nödlösning som endast stora kommuner kan använda sig av.

Nihad Bunar, professor vid specialpedagogiska institutionen på Stockholms universitet, varnar i samma tidning, Vi Lärare, för att det finns en uppenbar risk för att kommunerna kan börja placera elever i akutskolor trots att de egentligen inte hör hemma där. Han menar att regeringen "gör en massföreteelse av något som inte är genomtänkt". Han är orolig för att man kommer att sänka ribban för att akutskolan ska ha något att göra och för att pengarna ska förbrukas. Detta är några kritiker i raden.

Vad anser skolministern gör mest nytta när det gäller riktade anslag: medel som går till kortsiktiga placeringar på akutskolor eller medel som går till att skolor och kommuner själva hittar långsiktiga lösningar för utåtagerande elever?