Fru talman! Jag tackar ledamoten för kompletteringarna.

Låt mig börja med högkostnadsskyddet. Ledamotens parti har ju lagt fram ett budgetförslag som innebär att patientavgifterna ökar. Nu diskuteras hur de ska öka, men detta budgetförslag finns i riksdagens handlingar.

Jag håller med ledamoten om att detta inte är önskvärt ur något perspektiv, men det kanske är nödvändigt. Jag bedömer att det är nödvändigt utifrån att läkemedelskostnaderna ökar så mycket. Det är därför jag instämmer i ledamotens bedömning: Vi behöver göra vad vi kan för att ökningen inte ska bli så stor.

Kostnaderna kommer att öka på grund av att allt fler sällsynta sjukdomar kan behandlas, på grund av nya, innovativa terapier och på grund av att vi nu ser riktigt effektiva läkemedel mot stora folksjukdomar inkomma på bred front. Hur ska vi betala för detta gemensamt? Det är en stor utmaning som gör att vi behöver se annorlunda på detta. Jag noterar att Socialdemokraterna instämmer i att patientavgifterna behöver öka; så ser det nämligen ut i deras budgetförslag. Nu återstår att se hur, för det handlar ju också om hur man fördelar det hela.

När det gäller antibiotika går vi före från Sveriges sida. Vi är glada över att en deklaration har antagits i FN - jag var där i september och fick vara med och göra detta. Det är en viktig deklaration som ur one health-perspektivet omfattar både människor och djur. Förslagen var ganska många - om jag minns rätt var det 29 stycken. Vi hade önskat många fler och framför allt mer kraftfulla förslag, men jag är ändå mycket glad över att det tas steg framåt inom hela FN-samarbetet.

På EU-nivå har vi ett gott samarbete när det gäller antibiotika. Vi genomdrev rådsslutsatser under vårt ordförandeskap och arbetar vidare med dem.

Jag uppfattar inte att Norden får höra att man ska vänta, utan det finns absolut en samstämmighet mellan Nordens ambition, det som görs i EU och det som görs i FN, även om det är lite svagare där.

När det gäller ledamotens raka fråga om att upphandla mer gemensamt vill jag vara tydlig med att det inte går att göra nu, för vi har inget system för gemensam upphandling i Sverige som vi kan applicera på detta. Det är helt omöjligt.

Däremot bedömer regeringen att vi behöver se över läkemedelskostnaden och funktionen. Därför finns det med i finansplanen att vi ska tillsätta en större utredning av hela läkemedelssystemet.

Jag har tidigare i debatten lyft fram att vi nog behöver snegla lite på Danmark, för de upphandlar mer gemensamt. Jag ska nog inte säga att de har väsentligt lägre kostnader än vad Sverige har, men de har ett sätt att hantera sina kostnader - genom att hitta bättre funktioner - som är bättre än det Sverige har. Jag kan inte svara på hur Islands system ser ut; det är möjligt att ledamoten kan hjälpa mig med det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi i Sverige kan få en utveckling som gör att vi mer kan likna Danmark - och därmed även Norge och Finland - kan vi ha en annan diskussion. I dag är det dock inte möjligt, eftersom det finns 21 olika huvudmän för rekvisitionsläkemedlen och eftersom det ser ut som det gör när det gäller förmånsläkemedlen. Det finns inga verktyg för en regering att använda eftersom vi inte upphandlar läkemedel gemensamt.

Följande är också viktig information: När något saknas beror det inte på att någon har glömt att beställa det, utan det beror nästan alltid på att det inte finns på marknaden. Läkemedelsbolagen har antingen inte kunnat producera produkten eller valt att inte lägga ut den på den svenska marknaden. Därför är konkurrensfrågan jätteviktig, liksom de beredskapslager som ledamoten nämnde i sin interpellation. Hur stora lager har man? Vi har nu stärkt lagstiftningen så att man ska ha de sjukvårdsprodukter man behöver. Vi kommer att återkomma i frågan om lager. Det handlar förstås om omsättningslager - man lägger inte saker på hög och väntar, utan man använder dem ju löpande.

Om vi inför detta just nu medverkar vi till läkemedelsbrist dagen efter. Därför måste det införas stegvis. Man är också överens inom EU om att införa detta stegvis för att inte orsaka läkemedelsbrist i EU på grund av att man bygger upp lager.

Vi har betonat detta från svensk sida, och alla partier i riksdagen är överens om att det är så det ska gå till. Vi behöver omsättningslager, men de måste byggas upp stegvis för att vi inte ska orsaka brist dagen efter. Detta gäller både regionerna i Sverige och hela EU.