Fru talman! Egentligen är det enda riktigt centrala med en centralbank prisstabilitet och finansiell stabilitet - att man förmår hålla inflationen i schack och att man förmår hålla det finansiella systemet igång.
För båda dessa har centralbanken, Riksbanken hos oss i Sverige, ett alldeles unikt och exceptionellt ansvar. Trots perioder av osäkerhet och motgångar har vår svenska riksbank återigen lyckats med sina kärnuppdrag. Trots att regeringen ofta och gärna tar åt sig äran för inflationsbekämpningen har den i bästa fall en biroll vid sidan av Riksbanken. Huvudrollen har Riksbanken, och därmed äran för att inflationen nu är nedkämpad.
Allt det andra, det praktiska, som berör en centralbank som Riksbanken, och som även det är ett hantverk för experter brukar komma i skymundan. Det gäller till exempel hur Riksbanken finansierar sin personal och hur balansräkningen ser ut. Det brukar ses som sekundärt. Riksbanken är trots allt den som själv ger ut pengarna, så finansiering kommer ytterst alltid att finnas.
Det avgörande är att finansieringen och balansräkningen ger Riksbanken oberoende eftersom oberoendet historiskt i Sverige har visat sig bära upp Riksbankens roll som väktare över prisstabiliteten och över den finansiella stabiliteten.
Men parallellt med inflationskrisen de senaste åren, och samverkande med den, finns det saker som har satt just de här praktiska frågorna, Riksbankens balansräkning och intjäningsförmågan, i centrum. Det handlar om en kombination av olyckliga omständigheter, politiska och ekonomiska, olycklig lagstiftning, snabba kast i inflationen och det faktum att svenskarna är längst fram i världen med att överge sedlar och mynt, som har sagts här i debatten, till förmån för digitala betalningsmedel.
Först satte den nya riksbankslagen olyckligt nog upp en korridor för Riksbankens eget kapital med ett golv och ett tak. Så blev det, fru talman, trots att det fanns flera, bland dem Centerpartiet, som avrådde från detta och varnade för det.
Samtidigt hade Riksbanken i penningpolitiskt syfte under pandemin köpt på sig obligationer i stor mängd, som rasade i värde när inflationen plötsligt steg. Resultatet blev att den nya riksbankslagens akilleshäl exponerades direkt. Riksbankens kapital blev så lågt att det föll under den nya riksbankslagens nedre gräns, och det som inte skulle kunna hända hände.
Riksbanken tvingades omedelbart efter att den nya lagen trätt i kraft be riksdagen om nytt kapital, och mycket nytt kapital - tiotals miljarder. Då ska man veta att en centralbank, till skillnad från en vanlig bank eller ett företag, egentligen inte behöver en viss mängd ett eget kapital. Det egna kapitalet kan till och med i nödfall vara negativt - och så är det faktiskt också i vissa europeiska länder - eftersom centralbanken ytterst själv ger ut pengarna. Men lagen krävde det här, och Riksbanken fick därför be riksdagen om det. I längden hade inte en sådan situation varit bra för oberoendet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksbankens finansiering
Samtidigt hade vi mer långsiktigt en situation där svenskarna, i en grad som är unik hela världen, hade slutat använda sedlar och mynt. Det gällde inte alla, men väldigt många. För samhället finns det faktiskt vinster med detta. Att hantera sedlar och mynt är kostsamt och innefattar risker. Men för Riksbankens intjäning är det mycket tufft. Om vi har sedlar och mynt i fickor och portmonnäer - om det nu är någon i de nya generationerna som lyssnar som vet vad en portmonnä är för något - fungerar det som ett räntefritt lån till Riksbanken.
För sedlarna och mynten man lånat ut kan Riksbanken placera pengar på ett sätt som ger avkastning. Avkastningen, seignioraget, finansierar Riksbanken. Historiskt gav det faktiskt till och med ett överskott till staten från Riksbanken. Men utan sedlar och mynt blir det inget seigniorage, ingen avkastning, ingen finansiering.
Om den nya lagen hotade Riksbankens balansräkning på kort sikt hotade bortfallet av sedlar och mynt intjäningen på lång sikt. Men med de nya förslag som riksdagens åtta partier nu enats om åtgärdas båda dessa problem. Jag är glad över att Centerpartiet har kunnat bidra till detta.
En engångsåterställning av Riksbankens kapital har skett. Men nu tas det konstgjorda kravet på eget kapital bort från lagen - det här golvet som utlöste situationen. Riksbanken får be om pengar från riksdagen men måste inte längre göra det. Därmed stärks oberoendet, och på så sätt åtgärdas det kortsiktiga problemet.
Det långsiktiga problemet åtgärdas genom att banksystemet får deponera pengar på ett räntefritt konto hos Riksbanken. Det är det som brukar kallas - och i eurosystemet kallas - kassakrav. På det sättet tryggas den långsiktiga intjäningsförmågan. Detta är för övrigt ganska rimligt, för bankerna har tjänat mycket på att slippa hantera sedlar och mynt på samma nivå som i gamla tider.
Det handlar också om Riksbankens oberoende. Riksbanken kommer varken nu eller i framtiden att behöva komma till riksdagen och be om pengar regelbundet. Man slipper få en diskussion om var gränsen går för ett beroende av oss i politiken, i riksdagen.
Inget av detta befriar Riksbanken från att vara sparsam med sina egna utgifter, klok i sin förvaltning och försiktig med sina obligationsköp. Men det gör våra spelregler från politiskt håll tryggare, stabilare och mer logiska, vilket är nödvändigt i tider av stora utmaningar för både inflationsbekämpningen och den finansiella stabiliteten.
Jag tackar för ett gott samarbete i finansutskottet och med kansliet. Det har varit många kloka tankar och viljor när det gällt att få detta förbättrade paket på plats.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Som sista talare i denna sista debatt önskar jag självklart en riktigt god jul till finansutskottets ledamöter och till finansutskottets fantastiska kansli. Där finns exceptionella experter, som har gjort fantastiska insatser under detta år. Jag önskar självklart god jul till talmannen, till kollegor och till dem som tittar på oss via sändningen. Jag önskar er allihop en riktigt god jul.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksbankens finansiering
(Applåder)