Fru talman! Precis innan den högsta inflationen sedan 80-talet slog till hade Sverige och den övriga västvärlden lidit av det omvända: låga inflationstal, risk för deflation och korresponderande lågräntemiljö. Sedan slog pandemin till, och Riksbanken liksom den övriga världens centralbanker genomförde stora inköp av obligationer i syfte att ge stöd åt den ekonomiska återhämtningen.

När inflationen väl vände uppåt gjorde den det med besked, och styrräntan likaså. Det inverterade sambandet mellan räntor och obligationer gjorde att värdet på innehaven i Riksbankens portfölj föll kraftigt. Det här gjorde att den nya riksbankslagen, som riksdagen beslutade om i november 2022, fick bekänna färg rätt omgående. Det gäller inte minst den återkapitaliseringsregel som aktualiserades med anledning av att Riksbankens eget kapital sjönk. Det är därför vi står här i dag.

Riksbankskommittén, som jag själv satt i, lade grunden för den nya lagen och valde att utforma redovisningsreglerna asymmetriskt avseende vinster och förluster. I praktiken betyder det att orealiserade förluster förs till Riksbankens resultat vid årets slut, medan orealiserade vinster inte gör det. Det gör att behovet av återkapitalisering kan framstå som större än vad det egentligen är.

I nuvarande återkapitaliseringsregel - ett väldigt långt ord - finns också en automatik, en skyldighet att inkomma med en framställan om återställning om det egna kapitalet understiger en tredjedel av målnivån. Detta i sig lämnar inget utrymme för flexibilitet inför varje given situation. Därför föreslås det i den proposition vi har att besluta om i dag dels en symmetri i beaktande av orealiserade vinster och förluster, dels en möjlighet snarare än en skyldighet att begära återkapitalisering.

Detta kommer att ge en mer rättvisande bild av balansräkningen och göra det enklare att bedöma om Riksbanken är i behov av ett tillskott, och i så fall hur stort, samtidigt som Riksbankens finansiella oberoende säkerställs. Det förtydligas också, som sagt, att Riksbanken har en möjlighet och inte en skyldighet att begära en återställning eftersom det skulle kunna finnas skäl för Riksbanken att inte begära återställning, exempelvis om finansieringsbehovet minskar eller om värdet på sedlar och mynt ökar.

Fru talman! På tal om sedlar och mynt, eller cash, para, dinero och deg om man så vill, har kontantmängden i Sverige halverats på ett decennium, dels på grund av förändrande betalningsvanor hos befolkningen, dels på grund av att bankerna på ett medvetet sätt har avvecklat kontanttjänster. Det har i sin tur minskat Riksbankens möjligheter att finansiera sin verksamhet på det sätt som de allra flesta centralbanker i världen fortfarande gör, nämligen genom seigniorage.

I och med beslutet här i dag kommer riksdagen därför att ge Riksbanken en möjlighet att införa ett så kallat kassakrav, ett krav på inlåning från bankerna hos Riksbanken, om Riksbankens eget kapital understiger målnivån. Det kommer att stärka möjligheterna till självfinansiering.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksbankens finansiering

Jag vill också passa på att önska talmannen, talmanspresidiet, mina kollegor i finansutskottet och finansutskottets kansli en riktigt god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mattias Eriksson Falk och Charlotte Quensel (båda SD).