Herr talman! Låt mig börja med att säga att svensk demokrati, oavsett färg på regering, många gånger uppvisar stor kompromissvilja och samsyn i viktiga frågor som rör ramverket för vår demokrati och hur saker ska fungera. Det ärende om förändringar i riksbankslagen, det vill säga ny riksbankslag, som vi nu ska hantera visar på just detta. I dag kommer samtliga åtta partier i denna kammare att vara överens om att stärka Riksbankens oberoende och öka dess möjligheter till egen intjäning. Ytterst stärker detta också oberoendet - jag kommer tillbaka till detta.

Jag vill tacka alla partier och framför allt vårt kansli för ett mycket gott arbete med att få detta på plats. Vissa beslut här inne kan tyckas små men tarvar rätt mycket tid och arbete. En av alla de tjänstemän som har gjort ett gott jobb befinner sig här i kammaren och nickar.

Vi gjorde inför den här mandatperioden i bred politisk enighet en större översyn av riksbankslagen. Vi såg nu behov av att göra några justeringar, i lika stor enighet.

Till att börja med gör vi det möjligt för Riksbanken att inte ha ett krav på sig att komma till riksdagen och be om tillskott, om man inte själv anser det nödvändigt. Förut var detta en skyldighet för Riksbanken till följd av de justeringar som gjorts i riksbankslagen, men nu får Riksbanken tillbaka möjligheten att själv avgöra hur man vill se på detta.

Det andra som är viktigt, kanske allra viktigast för att långsiktigt säkerställa ett oberoende för Riksbanken, handlar såklart om att se till att Riksbanken klarar sina egna förvaltningskostnader. Detta är en mycket central del i oberoendet. Riksbanken ges nu med dessa justeringar möjlighet att hålla kassakrav, det vill säga att få en ytterligare intjäning för sina egna förvaltningskostnader.

Riksbankens finansiering

Både den svenska Riksbanken historiskt och även centralbanker runt om i världen har som sin främsta finansieringskälla haft pengar. Sedlar och mynt är alltså det som har finansierat centralbankernas verksamhet. Det handlar om det enkla att en hundralapp i början av året med viss inflation, även viss kontrollerad inflation, är värd något mindre i slutet av året. Riksbanken trycker ut sedlar och mynt, och vi som medborgare håller i dem. Vid årets slut är de värda lite mindre, och den marginalen på alla sedlar och mynt är det som centralbanker och den svenska Riksbanken historiskt har tjänat sina pengar på.

Detta har nu förändrats. Jag tror att det är väldigt få av er som lyssnar på debatten som använder mycket kontanter i sitt dagliga liv, vilket gör att behovet av att hitta andra finansieringskällor såklart har ökat. När vi inte använder kontanter får Riksbanken mindre intäkter, och då blir man, om man inte hittar andra lösningar, mer beroende. Det vill vi inte, utan vi vill ha en oberoende riksbank. Jag är därför väldigt glad att vi i bred samsyn kan göra dessa, som jag menar, nödvändiga justeringar.

Jag vill återigen rikta ett stort tack till alla som har bidragit i detta arbete. Nu är inte vice ordförande Mikael Damberg, socialdemokrat, här, men finansutskottets presidium har tillsammans med kansliet dragit ett tungt lass. Min tanke var att tacka honom, men det kanske är bättre att han inte är här i kammaren och blir alldeles mallig för att han får beröm. Men stort tack, även till alla er andra som på olika sätt har varit med och bidragit. Och framför allt, som jag sa, stort tack till finansutskottets kansli för mycket professionellt arbete!

Med detta, herr talman, vill jag också passa på att önska talmannen, talmanskansliet, mina ledamotskollegor i finansutskottet, vårt kansli och även er som lyssnar en riktigt god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)