Herr talman! När jag skulle sätta mig i en stol här i kammaren alldeles nyss tog jag emot mig med händerna, varpå armstödet bröts av. Det var ju inte bra, men jag tänker att det faktiskt symboliserar vad som sker i Sverige just nu. Det är nämligen någonting som håller på att gå sönder.
Debatten om det här utgiftsområdet är en av de sista debatter vi kommer att ha i riksdagen under året. Utgiftsområde 25 kanske heter något lite tråkigt - Allmänna bidrag till kommuner - men jag skulle nog säga att det här är den absolut viktigaste delen i hela budgetpropositionen och den viktigaste debatten vi har att hantera. Här hanterar vi nämligen det som svenska folket tycker är allra, allra viktigast: vår välfärd.
Om man frågar svenska folket vilken fråga de tycker är den viktigaste svarar de allra flesta sjukvården. Och om det inte är sjukvården är det skolan, eller möjligtvis äldreomsorgen och förskolan. Det är nämligen det vi faktiskt diskuterar här i dag: pengarna till kommuner och regioner, som har att hantera sjukvård, skola, äldreomsorg och förskola, det vill säga samhällsservice i allmänhet.
Det här är någonting som jag tror - och det tror jag att de flesta som sitter i den här kammaren håller med mig om - att svenska folket vill att vi ska prioritera. Man vill att vi ska lägga mer resurser på det, för man ser hur det inte fungerar i Sverige i dag. Man ser att saker och ting inte funkar. Det är någonting som är trasigt.
Vad är det då regeringen och Sverigedemokraterna ger oss - det svenska folket? Jo, det är nedskärningar i form av att det inte skjuts till tillräckligt mycket pengar för att välfärden ska kunna finansieras. Det som händer om man inte får pengar för att finansiera skolan är att man måste göra någonting annat, och vad är den största kostnaden i skolan? Läroböckerna har ju redan tagits bort, liksom pennorna. Det har visserligen införts lite datorstöd och så vidare, men den största kostnaden är ändå personalen. Det är lärarna.
I min egen kommun har man, efter två år av nedskärningar, kommit fram till att man måste dra ned ännu mer på skolan. Man måste minska antalet grupper på högstadiet och slår därför ihop klasser. Antalet elever i varje klass kommer att öka - det kommer att bli närmare 30 elever per klass.
Någon kan säga att det beror på det kommunala styret och så vidare, men det är inte så det fungerar. Allting i Sverige hänger ihop. Varje enskild kommun är inte en enskild, isolerad ö. Vi i Sverige bor i ett land där vi förväntar oss att man ska få en välfärd som fungerar och som är god och trygg, oavsett var i landet man bor.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner
Vad mer får vi av den här regeringen och Sverigedemokraterna? Vi får mer välfärdskriminalitet. Vi får rapporter om att gängkriminella - kriminella nätverk - driver offentligt finansierad välfärdsverksamhet. Det enda besked som kommunerna får från regeringen är att de nog behöver jobba lite med detta.
De är också experter på att peka ut syndabockar till höger och vänster. Vi behöver inte ens nämna namn eller vilka grupper de talar om. Detta dyker alltid upp, i varje anförande.
Slutligen prioriterar de någonting helt annat, nämligen skattesänkningar till sig själva. Mitt vanliga jobb är att vara brevbärare. Där har jag ungefär 25 000 kronor i månaden. Med den här regeringen skulle jag få drygt 175 kronor extra i skattesänkning till nästa år. Nu är jag ju inte brevbärare i dag, utan jag är riksdagsledamot. Då får jag det tiodubbla i skattesänkning, för det tycker regeringen och Sverigedemokraterna är rättvist. Jag ska ha tio gånger mer i månaden för att jag står här i kammaren och pratar i stället för att sortera och dela ut brev. Är det rimligt?
Statsministern får nästan 5 000 kronor mer varje månad i skattesänkning. Det är prioriteringen.
Det talas om att vi har kommunalt självstyre. Kommuner och regioner har rätt att fatta beslut om olika skattesatser, och det är bra. Det är rimligt att de kan göra det, för det ska ha betydelse vilka som styr den kommun eller region man bor i. Men då måste förutsättningarna vara lika redan från början.
Vi har i dag skatteskillnader mellan kommuner på över 6 kronor per betalad hundralapp; så mycket skiljer det mellan den kommun som har lägst skattesats och den kommun som har högst skattesats. Som redan har sagts här är det inte så att man får bättre kvalitet bara för att man bor i en kommun som har högre skattesats. Det beror på att förutsättningarna redan från början inte är rättvisa.
Grundförutsättningarna ska vara lika för alla. Alla ska veta att de, om de betalar en viss summa i skatt per månad, får en viss typ av skola, en viss typ av sjukvård och en viss typ av äldreomsorg eller annan samhällsservice. Det som händer i Sverige i dag är dock att de kommuner som inte har fått tillräcklig kompensation från staten måste höja sina skatter för att kunna tillgodose invånarnas behov av skola, äldreomsorg och sjukvård.
Vi vet att de kommuner som framför allt drabbas av detta inte är de stora kommunerna, som Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. De som framför allt drabbas är de små kommunerna - till exempel min egen kommun, Hofors, som ligger i Gävleborg - med färre än 10 000 invånare. Är det rättvist att det är på det viset?
Regeringen konstaterar själv att anledningen till att de större kommunerna klarar sig bättre är att de säljer mark. Det är lite svårt att sälja mark om man bor långt ute i skogen eller någonstans där det inte finns särskilt många intressenter som vill bygga bostäder, eller vad de nu kan tänkas göra inom kommunen, för då finns det ingen som vill köpa. Men om man befinner sig i en stor stad kan man göra sådana saker. Då kan man sälja mark. Då kan man också motverka de underskott som finns i kommunerna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner
Hur har då regeringen tänkt sig att kommunerna ska klara av det här? Kommunerna ska få en livsstilscoach, så att de ska kunna fundera lite bättre på hur de ska kunna effektivisera, som det heter, och vad de ska skära bort. Man ska inte vara rädd för att skära, hörde vi här.
Häromdagen träffade jag en person som tidigare var anställd som kommunekonom i Hofors. Hon jobbar inte där längre. Hon berättade för mig att hon tyckte att det var hopplöst att jobba i Hofors kommun. Det var inte på grund av personerna som styrde eller arbetade där - hon tyckte att alla som fanns i kommunen var fantastiska - utan hopplösheten bestod i att det inte fanns någonting kvar att effektivisera. Det enda som återstod var att skära ned. Därför orkade hon inte mer, så hon skaffade sig ett nytt jobb.
När det går så långt är det någonting som inte stämmer i samhället. Det är någonting som jag tycker att ledamöterna i den här kammaren måste ta till sig någon gång. Detta är inget nytt, utan det har pågått i över 30 års tid. Det är en politik som består av att man ska skära ned och effektivisera tills vi inte har någon välfärd kvar.
Det finns ju en lösning på detta. Man skulle till exempel kunna indexera statsbidragen. Vi hörde här att man säger att man sköt till 16 miljarder till välfärden förra året. Det sker dock kostnadsökningar under året, för alla, så dessa 16 miljarder är en del av den så kallade inkomst som redan finns. Den som arbetar på ett vanligt ställe är van vid att få en löneförhöjning från ett år till ett annat.
Det skulle kunna vara bra att indexera detta. Då skulle vi också kunna få en seriös debatt i den här kammaren för en gångs skull. Det är faktiskt okej att tycka olika. Det är helt okej att tycka att man ska skära ned och att man inte ska ha en tillräckligt stor välfärd. Vi bor i ett fritt land. Vi har åsiktsfrihet. Men jag tycker också att man i så fall ska vara ärlig med att det är detta man avser att göra. Är det inte så?
Vi i Vänsterpartiet vill börja återställa välfärden. Vi börjar med att ge ytterligare 20 miljarder till kommuner och regioner för nästa år. Detta är dock inte tillräckligt för att reparera den skada som redan har åsamkats det svenska välfärdssamhället.
Utöver detta avvisar vi de försämringar som regeringen vill genomföra i tandvården för unga. Det finns ett parti i riksdagen som inte sitter med i regeringen men som stöttar den. Det partiet gick till val på att man skulle göra tandvården avgiftsfri, men det som sker nu är att avgiftsfri tandvård för unga tas bort. Det tycker inte vi i Vänsterpartiet är bra. Vi tycker att ungdomar ska få tandvård - det är rimligt.
Jag skulle önska att vi i denna kammare, av respekt för svenska folket, faktiskt förde en seriös debatt om vilken typ av välfärdssamhälle vi vill se. Vi har hört här i dag att man gärna sneglar över till andra sidan Atlanten. Om man är ute efter en amerikansk typ av sjukvård, där var och en ska betala för sig själv genom försäkringslösningar, tycker jag att man ska vara ärlig och säga det. Då blir det också möjligt för svenskarna att säga vad de vill ha och vad de inte vill ha.
Jag tycker inte att det är särskilt respektfullt mot svenska folket att smyga igenom en privatisering av välfärden och att smyga igenom att välfärden ska försämras till den grad att folk väljer att skaffa sig försäkringar på grund av att välfärden inte fungerar och på grund av att den styrande majoriteten inte har förmåga att tala ur skägget och säga vad det faktiskt är man vill göra. Jag tycker inte att det är särskilt respektfullt mot svenska folket.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner
Jag önskar att vi framöver kan ha seriösa debatter om vad vi vill med välfärden och hur den ska finansieras. Då kan svenska folket på allvar ta ställning till vilken typ av samhälle man vill ha.