Herr talman! De flesta som jag pratar med säger att de har svårt att gå hem efter arbetsdagen. De måste springa fortare, har färre kollegor och känner att de inte gör det som var anledningen till att de valde yrket. Till exempel pratade jag med en läkare hemma i Östergötland som sa: Jag valde att bli läkare för att jag ville hjälpa och stötta. Nu har jag så få kollegor att det inte längre känns som att jag gör det. Därför funderar jag över om jag verkligen vill fortsätta med detta.

Jag tror att detta är ett större problem för alla dem som jobbar i välfärden. De känner faktiskt stor oro för att de inte kan ge den välfärd, vård och omsorg som de verkligen vill ge.

Om man ska tro riksdagsledamoten verkar det nästan vara frid och fröjd ute i regionerna. Ser inte ledamoten verkligheten där ute? Vi har en vårdkris i hela Sverige. Den är särskilt uppenbar i några län, men det är en vårdkris i hela landet.

Det är inte så att allting kommer att bli bättre nästa år. Denna regering väljer att inte ge en enda krona mer i generella statsbidrag trots att man borde se hur verkligheten ser ut. Varför gör man detta? Varför driver inte Sverigedemokraterna på för att stärka en välfärd som jag vet att de allra flesta i Sverige vill ha? De vill fortsätta att ha en utveckling av den svenska välfärdsmodellen. Varför gör inte Sverigedemokraterna detta?