Herr talman! Jag håller uppenbarligen inte med ledamoten Eva Lindh om hennes påståenden. Vi har stärkt resurserna, dels på det generella planet, dels genom riktade statsbidrag till kommuner och regioner.

Under det här året är en stor andel av den kostnadsutveckling som har lagt en tyngd över Kommun- och Regionsverige kopplad till pensionskostnader. De kommer att minska med 50 miljarder under nästa år, 2025. Det är klart att detta kommer att få en positiv påverkan. Därigenom kommer det statliga stöd som är avsett att täcka en del av pensionskostnaden naturligtvis inte att behövas i samma utsträckning.

Vi kan också kolla på de budgetar som exempelvis regionerna har lagt fram för kommande år, det vill säga för 2025 med plan för 2026-2027. Under 2025 bedömer tre regioner att man kommer att gå med underskott, men totalt kommer regionsektorn att göra ett överskott på 2,6 miljarder kronor. När det gäller 2026 bedömer en region att man kommer att gå med underskott, 15 miljoner, men regionsektorn som helhet bedömer att man kommer att göra ett överskott på 11,4 miljarder. Och 2027 kommer ingen region att gå med underskott, och regionsektorn kommer att göra ett totalt överskott på 10,2 miljarder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Jag ser alltså att våra regioner står starka, liksom Kommunsverige. Det har varit en påfrestning - det är jag beredd att säga. Vi har skjutit till medel. Men ytterst har också kommuner och regioner ett ansvar att använda dessa medel på ett effektivt sätt och att använda dem rätt i välfärden. Då kan man inte göra sådana saker som jag räknade upp; det är relevanta exempel. Man kan inte investera i konst samtidigt som man varslar personal. Man måste göra de rätta och riktiga prioriteringarna.

Vi har gjort rätt prioriteringar när vi har skjutit till medel, men sedan måste kommunerna och regionerna också ta ansvar för detta. Många kommuner och regioner har gjort det, men det finns exempel där man måste tänka sig för när det gäller hur man prioriterar.