Fru talman! Först och främst är jag glad för den positiva feedbacken från Mikael Damberg. Den bekräftar mycket av det vi nu gör som rätt. Amorteringsunderlaget är en sådan del. Ränteskillnadsersättningen är en annan sådan del. Resultatet av uppdraget som vi gav till Finansinspektionen är ytterligare en del i detta. På totalen är det ett ganska tungt paket för att stärka konsumenternas ställning.

Det står lite i kontrast till att Mikael Damberg beskriver att vi intar en passiv hållning, men det står var och en givetvis fritt att beskriva detta hur man vill. Men det är bra att vi är överens om att vi behöver stärka de svenska konsumenterna, att konsumentskyddet ska vara bra och att vi ska ha tillgång till bra information.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker ändå att man får sortera lite grann. Jag håller ingen dörr stängd till det Mikael Damberg säger, men att tycka att informationen om listränta inte är det bästa verktyget, inte ger en komplett bild, är inte samma sak som att man nödvändigtvis vill landa i Mikael Dambergs position att vilja förbjuda informationen. Trots allt tillför listräntan en typ av information till konsumenten. Ligger man över listräntan har man ändå något slags signal om man att ligger högt.

Genomsnittsräntan säger mer för många, men den säger inte allt för alla. Många konsumenter är också medvetna om att de befinner sig i en situation med högre risk där de inte kan erbjudas de genomsnittliga villkoren. De förstår att de behöver betala lite mer för att få låna. Detta har människor en förståelse för. Att då landa i slutsatsen att man stärker ställningen för alla konsumenter genom att förbjuda en viss typ av information är jag inte säker på. Det får man pröva noga.

I den andra vågskålen är det viktigt att påminna om att den information som Mikael Damberg efterfrågar, genomsnittsräntan, råder det en bred samsyn om. Mikael Damberg citerar Finansinspektionen om att de flesta människor ligger relativt nära ett genomsnitt. Då är genomsnittsräntan en mer värdefull information. Därför finns den informationen tillgänglig på exempelvis konsumenternas.se. Den sidan listar alla banker och alla genomsnittsräntor med alla löptider som erbjuds. Jag tittade senast i dag. Det är inte fråga om information som inte finns, utan den finns där på för konsumenten utvalda sajter.

Finansinspektionen beskriver en del av sitt arbete. Det är möjligt att Finansinspektionen skulle kunna göra ännu mer än till exempel en enskild bank kan göra. De kan till exempel väga genomsnittsränta för olika delar av landet, hela landet, olika åldersgrupper och så vidare.

I grunden delar jag bilden av att det finns mer att göra, och det pågår sådant arbete, för att konsumenten ska ha så bra information som möjligt. Sedan är det givetvis viktigt att man inte dränker konsumenten i information utan att konsumenten i stället får den mest värdefulla informationen för att kunna förhandla med sin bank. Det är vad uppdraget till Finansinspektionen har handlat om, och det är vad Finansinspektionens arbete nu går ut på. Den information som Mikael Damberg efterfrågar om genomsnittsräntor finns tydligt redovisad per bank och per löptid, högst offentligt för alla som vill ta del.

Att gå härifrån till att landa in att man ska förbjuda en typ av information är ett stort steg. Listräntor kan trots alla sina brister tillföra information för vissa konsumenter men kanske inte nödvändigtvis alla. Jag delar snarare perspektivet att listränta kanske är ett dåligt ord för att beskriva vad det egentligen handlar om.

Vi har en bra diskussionen här, och jag tror inte att vi kommer att stå långt från varandra när det här tar fast form.