Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret.

Bakgrunden till interpellationen är att det har blivit dyrare att leva i Sverige. Inflationen och kostnadskrisen har inneburit ökade kostnader för mat, räntor och boende samtidigt som löneutvecklingen inte har hängt med de senaste åren. Resultatet är ett tuffare ekonomiskt läge för vanligt folk, som har fått svårare att få vardagsekonomin att gå ihop.

Samtidigt har de svenska storbankernas marginaler på bolåneräntor ökat. Bankerna har gjort stora vinster under kostnadskrisen, och allra mest har bankernas räntenetton växt. Det är väl belagt att bankerna är snabba med att ändra sina utlåningsräntor och lite långsammare med att ändra sina inlåningsräntor när marknadsräntorna ökar.

Under 2023 betalade vanliga hushåll i snitt nästan tre gånger så mycket av sin disponibla inkomst i räntebetalningar jämfört med åren innan krisen. Det betyder väldigt mycket för vanliga familjer runt om i Sverige. Det som har hänt är att bankernas så kallade bruttomarginal har fortsatt att öka, faktiskt även det senaste kvartalet.

Finansinspektionen har pekat på att bankernas användning av listräntor gör det svårt för konsumenterna att förstå räntesättningen. Bankerna erbjuder individuellt förhandlade rabatter, men först måste bolånetagaren själv ta initiativ för att förhandla om sin ränta. Det blir dock sällan en riktig förhandling, upplever många människor, för banken talar om vad man får.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett skäl till att kunden har svårt att bilda sig en uppfattning om vad som är en bra ränta i förhandlingen är att listräntorna skiljer sig väsentligt från räntor som banken erbjuder andra kunder. Dessutom har avståndet mellan snitträntor och listräntor ökat över tid, vilket minskar värdet på ränterabatterna i verkligheten.

Finansinspektionen konstaterar att listräntor är ett stort problem. Sedan konstaterar man att listräntan har spelat ut sin roll gentemot konsumenten. Jag menar att Finansinspektionen har en poäng här. När jag lyssnar till finansmarknadsministern låter det lite grann som att läget är lite mer oklart. Jag kan ha respekt för det. Men min slutsats är ändå att listräntorna gynnar bankerna och skapar en otydlighet för vanligt folk.

Människor efterfrågar en rimlig räntesättning i ett svårt ekonomiskt läge. Att marknaden helt uppenbart inte fungerar helt optimalt har Niklas Wykman tidigare beskrivit, och också finansministern har understrukit detta tidigare i år.

Därför har vi socialdemokrater föreslagit flera åtgärder för att göra det lättare och billigare för vanligt folk att förhandla med banken, att byta bank och att pressa konkurrensen i sektorn.

Ett av de förslag som vi har lyft fram är att förbjuda bankerna att använda listräntor för att stärka konsumenternas ställning och pressa räntekostnaderna.

Jag vill ändå återupprepa min fråga i interpellationen till finansmarknadsministern. Är det inte rimligt att ställa sig frågan om det kan finnas en poäng med att förbjuda listräntorna för att gynna konsumenterna i relationen med bankerna?