Herr talman! Låt oss börja där vi befinner oss nu och har befunnit oss i några år - i en ekonomisk kris med hög inflation, där arbetslösheten bara ökar och ökar och ökar, där företagskonkurserna ökar och ökar och ökar och där Sveriges tillväxt är bland de lägsta jämfört med andra europeiska länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsekonomi och finansförvaltning

Det är där vi befinner oss, och i detta läge har vi också den högsta barnfattigdomen i hela Norden. Under den ekonomiska krisen valde många länder runt omkring oss att stärka hushållens ekonomi, eftersom det var otroligt tufft för dem som har absolut minst resurser. En åtgärd som direkt hade fått effekt på människors situation hade varit att höja barnbidragen. Det var de andra nordiska regeringarna kloka nog att göra, men SD-regeringen avstod från att göra det.

Varför? Jo, därför att man behövde pengar till det som ledamoten började med, nämligen skattesänkningar - skattesänkningar som i huvudsak går till dem som tjänar allra mest. Alldeles särskilt läggs miljard efter miljard på dem som tjänar 62 000 kronor eller mer. Och är det inte särskilt talande, herr talman, när finansministern på en fråga vad hon ska göra för de lite drygt 3 000 kronor mer i månaden som hon får i plånboken svarar "Jag vet inte"?

Jag kan lova ledamoten att varenda barnfamilj runt om i Sverige skulle veta exakt vad de skulle göra med en ökning med 3 000 kronor i månaden. Det är ledamoten skyldig det svenska folket ett svar på.