Fru talman! Jag tänker att man nog måste se problemet för vad det är. SKR är en organisation som täcker alla kommuner, men det är inte alla som är representerade där. Både jag och statsrådet har varit förtroendevalda i SKR. Vi vet att inte alla kommuner har representanter i SKR.

Jag skulle nog säga att detta problem är förhållandevis litet om man befinner sig i en större kommun, där det finns medier som har större möjligheter att bevaka och faktiskt se vad som händer i de olika parlamentariska situationerna. I de kommuner som är lite mindre - inte de med 50 000 invånare utan kanske de med mindre än 20 000 invånare - är bekymret betydligt större, särskilt med tanke på det medielandskap vi har. Det är otroligt få nyhetsmedier som har lokal bevakning av till exempel kommunfullmäktigemöten. Min kommun har inte haft en dagstidning som har bevakat fullmäktigemöten på nästan 15 år - det är den nivån vi talar om. Jag vet att det förhåller sig på liknande sätt i andra kommuner.

Det är inte framför allt majoritetspartiernas ledamöter som upplever denna typ av problem. Jag misstänker att det oftast är majoritetspartiernas ledamöter som statsrådet träffar när han besöker kommuner och får höra vilka problem som kommunerna står inför. Det är oftast inte oppositionspartierna som han möter, och det är oftast oppositionspartiernas ledamöter som upplever denna typ av problem.

Jag tror att det är relevant att man faktiskt tar den här frågan på allvar. Detta är något som inte borde förekomma. Jag tror att detta framför allt uppstår när man hamnar i situationer där man tycker att själva debatten börjar kännas obekväm för att man inte har svar på frågorna som debatten handlar om. Man ställs inför en obekväm situation när motståndaren kommer med politiska argument och man inte har svar. Då väljer man i stället att använda formalia som ett vapen för att liksom tysta oppositionsföreträdarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är därför det är angeläget att belysa denna fråga också på den här nivån, inte för att vi ska gå in och styra vad man fattar för beslut i kommunfullmäktige, på olika nivåer, eller i regionfullmäktige.

Jag tycker att detta är en allvarlig fråga. Jag hoppas att statsrådet tar med sig frågan under kommande år under denna regeringsperiod och undersöker hur allvarligt problemet är. Det kan vara så att jag har misstagit mig, att det inte är ett utbrett problem. Men jag tycker att det är ett problem så fort det finns någon som påstår att detta är ett problem.

När vi står i denna kammare är det inte formalia som vi ska diskutera, utan vi ska diskutera riktiga frågor, politik som avgör hur människors vardag ska se ut och hur människor ska kunna leva. Det är det som är det viktiga. Det är det som vi ska diskutera. Det är det som är det relevanta. Vi ska inte hålla på och käbbla om hur man får lov att säga någonting eller varför man får lov att säga någonting.

Jag tror att detta skulle vara uppskattat runt om i landet. Det kanske också skulle öka förtroendet för politiken på ett bredare plan.