Fru talman! Den här interpellationen lämnade jag till riksdagens kansli för vidare befordran till Regeringskansliet den 25 oktober i år. Jag ställde den då till finansministern eftersom jag bedömde att detta faller inom hennes ansvarsområde. Nu är det en annan minister på Finansdepartementet som slutligen är här för att svara på den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationer är ett viktigt verktyg för riksdagens granskningsmakt, och regeringen ska i normalfallet besvara dem inom 14 dagar. I det här fallet tog det fyra veckor för finansministern att lämna beskedet att hon överlämnar den till det statsråd som är här i dag, och därefter fick jag ett förslag på svarsdatum.

Vore jag representant för en regering som hade förstärkt Regeringskansliets resurser med hundratals miljoner under mandatperioden men inte klarar av att få fram ett förslag till svarsdatum inom fyra veckor när kravet är att debatten ska hållas inom två veckor skulle jag skämmas! Jag skulle tycka att det var pinsamt att vara Erik Slottner här i dag och företräda en regering som inte klarar ens den mest grundläggande hygienen när det gäller byråkratin fast man har avsatt hundratals miljoner ytterligare för Regeringskansliets byråkrati. Men nog om formalia.

Vi är här för att debattera att kommunerna sitter i en trång sits. Kommunerna, som tillsammans är ansvariga för att se till att medborgarna har tillgång till rent vatten och fungerande avloppstjänster, har en investeringsskuld som är upparbetad under lång tid och uppgår till över 600 miljarder kronor enligt organisationen Svenskt Vatten. Deras bedömning är att skulden ökar med ungefär 10 miljarder per år i det rådande läget.

Regeringen förnekar inte problemet. Regeringen har, som ministern nämnde, tillsatt en utredning för att se över vad staten kan göra för att hjälpa till i situationen. Staten har ändå ett delansvar för att kommunerna sitter i denna situation.

Staten var med och betalade stora delar av utbyggnaden av va-anläggningarna. Sedan har man lämpat över ansvaret för dem på kommunerna, och kommunerna har egentligen bara haft anledning att sköta driften. De har varit förbjudna att bygga upp ett kapital som de skulle kunna investera. Därför sitter vi nu i denna situation.

Detta är kopplat till fördelningspolitiken. Det är kopplat till regeringens prioriteringar. Kommunernas skattebetalare riskerar att få betala investeringsskulden om inte staten tar sitt ansvar. Därför är detta en fråga om fördelningspolitik, och det är därför som finansministern skulle vara här och svara på den.

Om staten inte tar sitt ansvar att hjälpa till med investeringsskulden kommer kommunala skattebetalare att få betala den. Och samtidigt som regeringen ger exakt noll kronor i generella statsbidrag för nästa år till kommunerna sänker man skatten för de rikaste. Skattebördan måste lättas, säger Erik Slottner, och det är för dem som tjänar över 62 000 kronor i månaden som den ska lättas. Det kommer inte att gynna kommunernas möjlighet att beta av investeringsskulden.

Är Erik Slottner beredd att vidta några konkreta åtgärder för att hjälpa till i detta trångmål?