Fru talman! Vår budgetmotion gällande ramarna har fallit. Därför deltar vi inte i beslutsfattandet. Vi har i stället ett särskilt yttrande, till stor del för att vårt budgetutrymme på detta område är betydligt större. Vi vill göra en stor satsning på privatbilism i glesbygd av flera stora anledningar. Nu ser vi i regeringens budget att det finns ännu fler anledningar. Med centraliseringspolitiken och nedläggningen av myndigheter ute i landet krävs det faktiskt att man kan ta sig till de större centralorterna. Vi tycker inte om den utvecklingen, men den är ett faktum.

Fru talman! Vi är drygt i halvtid, och den SD-styrda regeringen har lagt fram sin tredje budget. Det är väldigt tydliga skillnader. Sveriges löntagare råkar väldigt illa ut. De blir fattigare än de hade behövt vara. Tio års reallöneökningar har utraderats. Vanliga svenskar kommer att avsluta denna mandatperiod fattigare än den började. Julen i år kommer att bli jobbig för många.

Bostadspolitiken har havererat. Arbetslösheten skenar. Tillväxten försvinner nästan, samtidigt som gängvåldet kryper ned i åldrarna. SD-regeringen har drivit fram en sjukvårdskris. Det är dålig politik, men det är bra att de politiska skillnaderna är tydliga. Det är tydligt vilka som styr och till vem man styr.

Vi socialdemokrater menar att vi kan bättre. I vårt socialdemokratiska budgetalternativ finns tydliga alternativ på varje område. Vi prioriterar förstärkt sjukvård, Sveriges tillväxt och kraftfulla åtgärder för att stoppa våldet och nyrekryteringen.

Fru talman! Vi debatterar regional utveckling. Så här skriver regeringen i sin budgetproposition: ”Regeringens utveckling och styrning av den regionala utvecklingspolitiken ska vara samordnad med vissa insatser inom utgiftsområdena 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik, 20 Klimat, miljö och natur, 21 Energi, 22 Kommunikationer, 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel, 24 Näringsliv samt övriga berörda utgiftsområden. Insatser inom områdena ska komplettera varandra och bidra till synergier.” Det är kanske därför som den regionala utvecklingspolitiken går in i olika områden.

Fru talman! Regeringen skriver ”komplettera” och ”bidra till synergier”. Bostadsbyggandet har avstannat. Byggnadsarbetarna går arbetslösa och nöter a-kassa i stället för att bygga bostäder och äldreboenden. När det gäller konsumentpolitiken kan vi se att det har blivit dyrt. Det har blivit Jimmiepriser på falukorv, ost, el, bostäder och boende. Det är något som särskilt drabbar glesbygdslän. Det är bland annat därför vi har en satsning och vill öka anslaget med 20 miljoner för att förstärka servicen i just glesbygd.

Fru talman! Kommer ni ihåg Landsbygdskommittén och landsbygdspropositionen som kom för något år sedan? Då var nästan alla partier helt överens om att det behövdes stora satsningar på gles- och landsbygd. En särskild sådan del var att man destinerade 70 miljoner kronor till 39 kommuner i nordvästra Sverige, från Torsby till Kiruna, för näringslivsutveckling. Det var en satsning som av i stort sett alla har beskrivits som en av de mest lyckade som genomförts. Den har bidragit till lokal näringslivsutveckling och vägledning för företag att söka både riskkapital och andra stöd liksom till vägledning för att söka tillstånd.

Men vad händer nu då? Nu tas detta bort. Man prioriterar inte längre dessa 39 kommuner. Det plockas bort.

Fru talman! Vi ser också hur privatiseringarna slår mot inte minst gles- och landsbygd. Den apoteksreform som har levat ett antal år nu får fullt genomslag, och särskilt apoteken i gles- och landsbygd får stora problem med att lagerhålla nödvändiga mediciner, alltså det som apoteken ska göra. De ska inte bara ha hudkräm, solkräm och plåster utan nödvändiga mediciner. På ett annat budgetområde har vi förslag om att införa 300 riksapotek med särskilt ansvar att säkerställa att man har nödvändiga mediciner.

Detta budgetområde ska sammanlänkas med budgetområdet Kommunikationer. När det gäller infrastruktur satsar regeringen stort på vägar men nästan ingenting på järnvägen, trots att industrin i hela landet skriker efter nödvändiga åtgärder. Man höjer anslaget till järnvägen med 5 procent, trots den enorma underhållsskuld som finns.

När det gäller kommunikationer står inte staten vid sitt löfte om medfinansiering av regionaltrafik, utan man lägger över en del kostnader på regionerna samtidigt som man inte tillför medel till regionerna.

Fru talman! Trots vad Moderaternas partiledare skrev till skogsägarna om att stärka skogsägarnas ställning ser vi efter drygt två år motsatsen. Avverkningarna minskar, det införs fler naturreservat, det blir fler avslag och det blir höjd skatt. Detta är vad som har skett efter drygt två år av denna mandatperiod.

Fru talman! Detta håller ju inte ihop! Ska vi ha en livskraftig landsbygd med likvärdig välfärd och förutsättningar för kommunikationer behöver vi också en politik för hela landet.

I tidigare debatter har jag talat om statens storlek. Oavsett statens storlek anser vi socialdemokrater att staten ska finnas i hela landet. Nu har den SD-ledda regeringen aviserat en stor neddragning på Statens servicecenter. Hur det ska gå till vill man inte säga, utan man har gett Statens servicecenter i uppdrag att återkomma om detta. Samtidigt ser vi hur den statliga verksamheten dras bort från de minsta kommunerna.

Vi hade en plan för att bygga ut Statens servicecenter med servicekontor i alla kommuner, för Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Skatteverket, Migrationsverket och polisen. Men nu ser vi i stället neddragningar och längre resor. Då behöver vi också satsa på dem som behöver bilen mest. Det är därför som vi anslår drygt 2,6 miljarder mer till detta budgetområde. Vi behöver stärka dem som behöver bilen allra mest, alltså de som bor i gles- och landsbygd. Med den här regeringen, fru talman, är servicen på väg bort.

Jag skulle kunna gå in på fler områden. Vi har skrivit om dem i vårt särskilda yttrande. För vår del ser vi att budgeten är en sammanhållen enhet av alla områden. För att man ska kunna bo och leva i hela landet behövs en fungerande sjukvård. Det behöver finnas mat i butiken. Man behöver kunna ta sig till arbetet och de nödvändiga orterna. Det vi ser nu är att staten centraliserar och drar sig tillbaka. Det är verkligen inte okej.

Mycket av de pengar som finns i detta område är knutna till olika EU-projekt. Vi ser nödvändigheten av att faktiskt nyttja dem. Det handlar om att ligga i framkant och om att ta vara på de möjligheter som till exempel Fonden för en rättvis omställning ger, så att vi får jobb och utveckling och så att vi kan stärka stålindustrin i norra Sverige och cementindustrin på Gotland.