Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret och frågan!

Jag följer debatten om biståndet, precis som säkert många andra här i kammaren också gör, framför allt det de kristna organisationer säger som har arbetat mycket länge med bistånd och nu ser medlen minska och nästan försvinna.

Jag återgår till frågan om EU. Sverige är medlem i EU och Nato, men det är ju inga fasta organisationer. De är föränderliga. I förhandlingar och olika typer av beslut har de mer än en inriktning. Det är väldigt tydligt med EU, och jag har förstått det som att det brukar pratas om Nato som en väldigt politisk organisation där man förhandlar tillsammans. Det är alltså påverkbara organisationer för både Sverige och vänstern. Vi har en ganska stark vänstergrupp i EU som arbetar dagligen med de här frågorna.

Vi samordnar ju Ukrainastödet till mycket stor del också utanför EU, bland annat för att det finns EU-medlemmar som inte tycker om stödet till Ukraina, om man får uttrycka sig så. På EU-nivå måste man göra olika typer av krumbukter ibland för att ens få iväg stödet till Ukraina eftersom EU-organisationen är överstatlig, på det sättet.

Jag tror alltså inte att vi ska hänga upp Ukrainastödet på EU. Jag tror att det är bra att fortsätta göra detta tillsammans med likasinnade länder i olika konstellationer. Jag tror också att det är så man behöver tänka vad gäller både bistånd och utvecklingsarbete. Vi behöver hitta likasinnade länder för att på olika sätt göra biståndsarbetet tillsammans med dem. Det görs i dag. Vi behöver inte en fredsfacilitet. Vi behöver inte olika typer av EU-fonder där vi betalar in skattepengar som sedan ska styras av EU-organisationen. Vi kan klara det tillsammans med andra länder.