Fru talman! Jag tror att Miljöpartiet i grunden gör en höna av en fjäder.

Om man läser motivtexten i den proposition som vi nu ska fatta beslut om, och även läser motivtexten i Försvarsberedningens rapport, som Emma Berginger har varit med och författat, kan man konstatera att i målet Säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna döljer sig också frågan om försörjning. Där framgår att inom ramen för det målet behöver de viktigaste samhällsfunktionerna säkerställas, vilket förutsätter bland annat att försörjningen av nödvändiga varor och tjänster tryggas.

Samma sak är det med deltagande i internationella fredsfrämjande humanitära insatser, vilka också döljer sig i de nya målen.

Det här handlar om att förtydliga de övergripande målen för det civila försvaret. Precis som Emma Berginger påpekar är det så vi styr våra myndigheter och det civila försvaret. Det vi kan konstatera är att det har gått för långsamt att ställa om perspektivskiftet från enbart fredstida krisberedskap till ett civilt försvar som har en svårare och mer omfattande dimensionerande uppgift.

Vi har pratat om detta sedan 2015, men utvecklingen har i grunden gått för långsamt. Därför görs denna förändring, för att tydliggöra för hela systemet vad som är den dimensionerande uppgiften. Den här inriktningen av det civila försvaret är också någonting som Försvarsberedningen, med undantag för Miljöpartiet och Vänsterpartiet, har varit eniga om, och det är en styrka att det finns en enighet över blockgränserna i frågan.