Fru talman! Alla vi som har varit politiker ett tag vet att det är på framför allt två sätt vi styr våra verksamheter och myndigheter. Det ena är budgeten, pengapåsen, och det andra är mål. Så fungerar det på kommunal nivå, och så fungerar det även på nationell nivå.

Här har debatterats en del om pengapåsen, nämligen att finansieringen för totalförsvarspropositionen inte är löst. Vi behöver hitta sätt att finansiera den, antingen genom en beredskapsskatt eller på andra sätt som riskerar att i värsta fall slå undan benen för de verksamheter som är en viktig del av totalförsvaret.

Fru talman! Jag tänkte uppehålla mig lite vid målen i stället. Regeringen föreslår i propositionen att ett antal mål för det civila försvaret ska tas bort. Det handlar om målet att upprätthålla nödvändig försörjning, målet att bidra till att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fredstid samt målet att med tillgängliga resurser bidra till förmågan att delta i internationella fredsfrämjande och humanitära insatser.

Jag undrar vad regeringen egentligen har emot dessa mål. Vad har man emot att upprätthålla en nödvändig försörjning? Varför ska det målet utgå? Vad har man emot att bidra till att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fredstid? Både krisberedskapen och det civila försvaret hänger ihop. Även om det militära försvaret ska fokusera på sina uppgifter bör det civila försvaret kunna lösa uppgifter även i fredstid när det handlar om stora kriser.

Varför vill man inte bidra till förmågan att delta i internationella fredsfrämjande humanitära insatser? Det är något som är jätteviktigt för den globala säkerheten och för att skapa erfarenheter av kriser och andra händelser utomlands. Varför vill man inte ha kvar dessa mål?