Fru talman! Stort tack, Mikael Larsson, för ytterligare en viktig fråga!

Jag skulle vilja säga så här: I dag är det som ibland brukar kallas för trygghetspunkter inte ett obligatorium för landets kommuner. Just nu har vi remitterat ett betänkande av Carl Fredrik Graf, som, vilket Mikael Larsson säkert känner till, har haft att arbeta med kommunernas och regionernas beredskap. Det är en angelägen fråga att komma vidare framåt med.

Utan att föregripa beredningen av betänkandet skisseras däri ett tydligare ansvarsförhållande för till exempel trygghetspunkter. Här tror jag att det finns potential för synergieffekter om kommuner inventerar och etablerar en kartering över vilka typer av lokaler på landsbygden som kan användas för detta. Den typ av lokaler som Mikael Larsson lyfter fram är i min värld typexempel på sådant.

Det behöver alltså finnas en koordinering och ett arbete på den lokala kommunala nivån. Om det sedan förenas med en tydligare kravställning från staten att man förväntas upprätthålla den här typen av trygghetspunkter skulle det möjligen kunna bidra till att snabba på det arbetet.

Det är den ena delen. Den andra delen som jag också tror är viktig i detta är det civilsamhällesråd som MSB har inrättat, där man breddar omfattningen till fler än bara de frivilliga försvarsorganisationerna.

Precis som Mikael Larsson nämner finns naturligtvis många civilsamhällesorganisationer som är viktiga för att bygga robusthet ute i samhället. De som Mikael Larsson tar upp som exempel är några av dessa.