Fru talman! Man måste ha en tårtbotten, precis som civilförsvarsministern sa. Det är då i stor utsträckning kommunerna och regionerna. Om inte kommunerna och regionerna fungerar ordentligt i fredstid fungerar de inte heller ordentligt i vare sig kris eller krig. Den civila sjukvården behövs. Det civila skolväsendet behövs. Äldreomsorgen behövs. Allt detta ska fungera även i en krigssituation. Därför krigsplacerar man personal, och därför ingår den personalen i den civila beredskapen.

Då är det klart att det är intressant att diskutera pengarna till både kommuner och regioner och vilken standard man upprätthåller i verksamheten även i fredstid. I min värld hör dessa frågor ihop. Om vi ska prata tårtbottnar vill jag säga: Det är nog väldigt viktigt att man ser till att det blir en tårtbit innan man har någonting att fördela. Då kan man inte bara snäva in denna debatt – där har Hanna Gunnarsson helt rätt.

Jag ställer samma fråga till dig som jag ställde till Pål Jonson. Vad är det egentligen som hindrar er från att ställa er bakom en beredskapsskatt? Svaret att ni har ekonomisk täckning i er budget räcker inte, enligt min mening. Det säger egentligen ingenting om viljan.

Det är klart att jag kan tolka det som att ni har en ovilja när det gäller att de som har kapitalvinster och de som har de högsta inkomsterna ska vara med och betala dessa stora satsningar. Vi är överens om satsningarna. Jag vill påminna statsrådet om att vi har varit överens om varje steg även när det gäller civilförsvarets uppbyggnad. Detta är alltså inget nytt påfund, som den här regeringen har kommit på. Här är grunden breda överenskommelser sedan lång tid tillbaka.

(Applåder)