Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag håller inte riktigt med. Jag köper definitionen av det civila försvaret och dimensioneringen i krig nu. Men vi måste vara ärliga med att det, om vi skulle hamna i krig, inte räcker att vi har en jättefin planering som vi plockar fram, att vi har övat på att förflytta oss till de alternativa ledningsplatserna och att alla är krigsplacerade. Det räcker inte.

Har vi inte en sjukvård som fungerar här och nu kommer sjukvården inte att fungera i krig. Det finns inte fler människor, i alla fall inte som är legitimerade, att plocka fram. Många av dem som redan är i verksamheten kommer då också att göra annat och bli förflyttade till andra platser. Därför hör detta ihop.

Det handlar om att inte lägga det civila försvaret utanför den verklighet som vi befinner oss i här och nu. Har vi inte en räddningstjänst som funkar och är fullt bemannad i dag finns det inte en möjlighet att den är fullt bemannad med övad och utbildad personal då. Man kan såklart med lagstiftning plocka in annan personal, men övad och utbildad personal finns inte att plocka in.

Det är jättebra med satsningarna på det civila försvaret och de 15 miljarder som regeringen har lagt till. Det är jättebra att regeringen har en ministerpost för det civila försvaret, och det är väldigt bra att det fokuset sätts. Men vi måste vara ärliga med att bottenplattan, basplattan, inte finns i dag. Den är inte tillräckligt bra för att kunna klara de påfrestningar som vi nu står och pratar om – påfrestningar som vi förhoppningsvis aldrig kommer att se i det här landet men som vi ändå planerar för.

Vi har inte den verksamheten. Vi har inte den stabilitet i vardagen i dag som behövs för att kunna klara de påfrestningar som finns i krig. Det måste också regeringen se.