Fru talman! Tack, statsrådet, för anförandet! Carl-Oskar Bohlin säger att det civila försvaret nu återuppstår. Jag tycker att vi kanske har lite mer att göra innan det återuppstår på riktigt.

Jag ägnade en stor del av mitt anförande åt kopplingen mellan det civila, vardagliga samhället och det civila försvaret. Det som vi har här och nu är ju också det som vi bygger det civila försvaret på. Det finns inga läkare som hoppar ut ur garderoberna om det blir krig, utan det vi har i dag är det som vi bygger på.

Jag ser ganska många brister här. Det är ganska många saker i det civila samhället som vi måste åtgärda för att det civila försvaret ska fungera. Statsrådet nämnde själv sektorerna. Sjukvården, infrastrukturen, energiförsörjningen och räddningstjänsten är fyra av de absolut viktigaste sakerna när det gäller det civila försvaret. Det är också fyra saker som – och här måste vi vara ärliga – inte fungerar jättebra här och nu i det vardagliga samhället i kommuner och regioner.

För att använda statsrådets egen liknelse skulle jag vilja säga att det är hål i tårtbottnarna. Grädden och vaniljkrämen rinner igenom, för det finns så mycket att åtgärda. Vi har en sjukvård som går på knäna. Vi har en energiförsörjning som inte fungerar. Vi har en infrastruktur där det faktiskt på riktigt är hål i järnvägsrälsen.

Hur ser statsrådet på denna koppling och de stora behov som finns i det vardagliga samhället?