Fru talman! Kollegor i försvarsutskottet! Statsråd! Hej till alla er som tittar och lyssnar!
I dag har vi mandatperiodens största debatt på försvarsområdet, den om inriktningen för totalförsvaret åren 2025–2030.
Debatten följer på ett och ett halvt års arbete inom Försvarsberedningen, där alla riksdagens partier i många timmar har diskuterat hur Sveriges totalförsvar bäst ska utvecklas framöver. Jag vill verkligen tacka alla experter och sakkunniga i Försvarsberedningen och ordföranden för det arbete som lagts ned.
Fru talman! Enigheten i försvarspolitiken kan tyckas konstig. Politiker ska ju vara oeniga. Vi ska visa på skillnader och bråka om detaljer. Visst framkommer skillnaderna också i den här debatten – ni kommer i alla fall att höra ganska mycket vänsterpolitik från mig. Men i det allvarliga säkerhetsläge vi är i, där Rysslands folkrättsvidriga invasionskrig i Ukraina nu närmar sig ett tredje år, blir investeringen från oss politiker att vara så eniga som möjligt. Jag hoppas att det kan ge arbetsro och stöd till alla i totalförsvarssektorn, och det är en värdefull signal både utåt mot Ryssland och inåt mot hela befolkningen.
Fru talman! Världen behöver fred. Alla människor har rätt att leva i fred och frihet med mänskliga rättigheter, en trygg bostad och sjukvård och utbildning i ett samhälle fritt från rasism, förtryck och ojämlikhet.
För att lösa kriser och konflikter i världen behöver vi stärka biståndet och utvecklingsarbetet, diplomatin, medlingen, det politiska ledarskapet och det mellanmänskliga samarbetet.
Forskning från Uppsala universitet visar att 2023 var det år sedan 1946 då flest konflikter mellan stater var pågående i världen – hela 59 stycken. Rysslands krig i Ukraina och Israels ockupation av Palestina finns med i tankarna dagligen hos väldigt många människor även här i vårt land.
Fru talman! Sveriges stöd till Ukraina är enigt över partigränserna, och stödet kommer att fortsätta så länge det behövs. I Belarus behöver folket vårt stöd mot diktaturen, och i Moldavien och Georgien ser vi hur rysk påverkan riskerar att förstöra strävanden efter att bygga starka demokratiska samhällen.
Vänsterpartiet kräver självklart omedelbart eldupphör i Gaza och en hållbar fred i Mellanöstern. Jag tänker inte fördjupa mig mer i säkerhetspolitiken; den frågan har redan debatterats här i kammaren.
Fru talman! Ett starkt totalförsvar kräver ett robust samhälle i alla delar. Det innebär en väl utbyggd välfärd där kommuner och regioner har tillräckliga resurser på daglig basis och även i ansträngda lägen. Välfärdens verksamheter lider av permanent underbemanning. Det är samhällets förmåga att hantera vardagssituationer som visar hur rustade vi är att hantera kriser.
Totalförsvaret innefattar alla politikområden, inte bara försvarspolitiken. Alla måste vara med och ta ansvar. Det civila försvaret måste dessutom byggas i nära samarbete med den fredstida krisberedskapen.
Därför är det olyckligt att ett av målen för det civila försvaret, att det civila försvaret ska förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället även i fredstid, stryks. Jag vill av denna anledning yrka bifall till reservation nummer 40.
Ökningen av de ekonomiska resurserna till totalförsvaret får inte ske på bekostnad av behoven i andra viktiga delar av samhället såsom sjukvård, infrastruktur, bostäder, socialt arbete och klimat.
I årets budgetproposition föreslår regeringen och Sverigedemokraterna skattesänkningar på 34 miljarder kronor – samtidigt som vi vet att behoven bland de direkt samhällsviktiga verksamheterna är enorma. Om samhället inte fungerar i dag, om personalen redan nu går på knäna, är risken stor att det inte kommer att fungera i kris eller i värsta fall krig. Och vi vet att Sveriges roll och geografiska läge kräver att vi har ett fungerande civilt samhälle och ett fungerande civilt försvar även under mycket stora påfrestningar.
Fru talman! Vi lever i ett mer sårbart samhälle. Klimatförändringar, cyberattacker, påverkansförsök, sabotage och polarisering ställer stora krav på hela vårt totalförsvar.
Privatiseringar och utförsäljningar av samhällsviktig verksamhet har ställt till stora problem. Från att ha haft en offentlig organisation som hade överblick och kunde planera och prioritera har vi nu samhällsviktig verksamhet uppdelad på ett mycket stort antal aktörer, av vilka en hel del faktiskt har utländskt ägande, och alla har bara koll på sin lilla bit. Förutom förlusten av offentlig kontroll hamnar nu skattepengar som ska gå till kärnverksamheten i privata ägares fickor.
Den privatiseringshysteri som har rått de senaste åren och faktiskt fortfarande råder har försämrat det svenska samhällets robusthet. Offentligt ägande och offentlig styrning av samhällsviktig verksamhet krävs för ett robust och säkert samhälle. Vänsterpartiet anser därför att det offentliga samhället successivt bör ta tillbaka samhälls- och totalförsvarsviktig verksamhet i offentlig regi.
Infrastruktur och transporter är avgörande för att det svenska totalförsvaret ska fungera, precis som det är avgörande för att hela det civila samhället ska fungera varje dag. I totalförsvaret krävs bland annat godsvagnar som kan transportera tunga fordon. Det krävs kapacitet på varv att ta emot stora fartyg, och det krävs nya isbrytare.
De senaste åren har vi tyvärr sett att några av totalförsvarets viktigaste järnvägar, Malmbanan och Inlandsbanan, har haft stora brister i underhållet. Investeringar måste göras i fredstid för att järnvägen ska fungera i stora kriser eller i värsta fall krig, och underhållet är redan i dag eftersatt. Uteblivna investeringar har direkt påverkan på hela totalförsvarets förmåga att genomföra sitt uppdrag, som ju är att skydda och försvara Sverige.
Klimatkrisen är vårt största säkerhetspolitiska hot. Torka, översvämningar och extrema väderhändelser utgör ett direkt hot och är en bidragande faktor och orsak till krig och konflikter. Klimatkrisens effekter spär på ojämlikheten i världen. Att motverka klimatkrisen är därför detsamma som att arbeta för en fredligare och säkrare värld.
Det är viktigt att vi har ett brett säkerhetspolitiskt arbetssätt och tankesätt och att det även inkluderar åtgärder för att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle, socialt och ekonomiskt såväl som ekologiskt.
För att ställa om i en mer hållbar riktning krävs att alla delar av samhället och alla invånare tar ett gemensamt ansvar och arbetar tillsammans. Myndigheter, företag och alla offentliga verksamheter och organisationer måste bidra på sitt sätt. Det gäller också Försvarsmakten. Försvarsmakten får inte vara ett hinder för den samhällsomställning som behövs för ett mer hållbart samhälle.
Vi måste kunna bygga ut vindkraft och solkraft, utveckla friluftslivet, bygga bostäder och värna åkermark och renbetesområden samtidigt som det militära försvaret ska kunna öva. Det är svårt, men det är inte omöjligt.
Vi i Vänsterpartiet menar att Försvarsmaktens intressen måste kunna vägas mot andra samhällsintressen på ett mer jämlikt sätt, utifrån bedömningar om samhällets bästa vid varje enskilt tillfälle. Vi kommer noga att läsa den utredning om vindkraft som lämnades över till regeringen förra veckan och ser fram emot lösningar på utbyggnaden av ny vindkraft i Sverige.
Fru talman! Vänsterpartiet menar att ett jämlikt samhälle är ett tryggare och säkrare samhälle. Tyvärr går regeringens politik åt motsatt håll. Vi ser en ökad utsatthet bland människor och en ökad polarisering i samhällsdebatten. Rasism och diskriminering mot människor med annan bakgrund eller tro splittrar oss och gör vårt samhälle svagare. Polariseringen försämrar också befolkningens sammanhållning, solidaritet och försvarsvilja.
Vi måste sträva efter ett inkluderande samhälle där människor hjälps åt och tillsammans kan stå emot kriser och i värsta fall krig. Därför måste alla uttryck för splittrande strömningar alltid bekämpas så att vi ska kunna leva tryggt, fritt och säkert i Sverige. För att stärka gemenskapen i befolkningen spelar kulturen, civilsamhället, trossamfunden och medierna inom public service en väldigt viktig roll.
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet är emot att Sverige gick med i Nato. Natomedlemskapet är nu en verklighet, och mycket av det svenska försvarets verksamhet kommer nu att vara Natoinriktad.
I fortsättningen måste Sveriges egen försvarsförmåga stå i centrum för den svenska försvarsplaneringen. Vi måste vara en aktiv samarbetspartner till våra nordiska och baltiska grannländer, och länderna måste ta ett gemensamt ansvar för Östersjön, Västerhavet, Nordsjön och Arktis. Det är detta, och inte operationer i länder långt bort, som ska vara den svenska prioriteringen. Vänsterpartiet motsätter sig såklart alla former av svenskt deltagande i Natos planering och övningar med kärnvapen.
Natomedlemskapet kommer att innebära en förändring av Sveriges beslutsprocess om totalförsvaret, eftersom Natos planering inte är helt synkroniserad med Sveriges. I Sverige har vi en lång process med diskussioner med Försvarsberedningen för att alla partier ska kunna vara med och påverka. På så sätt får totalförsvaret en demokratisk förankring. Detta får inte försvinna i och med Natomedlemskapet. Regeringen har ett stort ansvar för att den demokratiska förankringen genom Försvarsberedningen bibehålls, och jag förväntar mig att så blir fallet. Jag vill av denna anledning också yrka bifall till reservation 9.
Fru talman! Den folkliga förankringen av hela totalförsvaret är otroligt viktig. Det är en angelägenhet för hela befolkningen, och alla kan göra sin insats i totalförsvaret. En viktig byggsten för detta är värnplikten. I värnplikten träffas ungdomar med olika bakgrund och utbildas tillsammans. Det är viktigt att antalet värnpliktiga fortsätter att öka, men ökningen måste vara hållbar. Antalet måste utgå från vad som behövs i krigsorganisationen och personalförsörjningen men också hänga ihop med de resurser som finns i Försvarsmakten. Ekvationen med alla ingående delar – logement, utrustning, materiel och befäl – måste gå ihop. Detta gäller framför allt kläder och utrustning för kvinnor.
Plikten är en ingripande del i en ung människas liv, och därför måste värnpliktsutbildningen vara så bra som det över huvud taget är möjligt. För att de värnpliktiga ska ha en hög grad av medinflytande över sin vardag krävs ett fungerande och oberoende pliktråd. Det är viktigt att Försvarsmakten lyssnar på Pliktrådets rekommendationer och löser de problem som Pliktrådet ser. Det gäller framför allt ersättningar och värnpliktigas resor.
Det har också tagits steg mot att återuppväcka civilplikten. Det tycker vi i Vänsterpartiet är väldigt bra.
Fru talman! Personalen är såklart grunden för ett fungerande totalförsvar – jag tackar Jörgen Berglund för passningen i denna fråga. Att arbeta inom våra totalförsvarsmyndigheter kan innebära stora risker, både på hemmaplan i fredstid och under internationella insatser eller andra skarpa lägen. Därför är det av största vikt att arbetsvillkoren inom Försvarsmakten är så bra som det över huvud taget är möjligt.
Militären stod för det sista manliga yrkesmonopolet i Sverige. Det var först 1989 som kvinnor tilläts att lönearbeta inom försvaret. Jämställdhetsarbetet måste vara en integrerad del i hela Försvarsmaktens verksamhet.
För att ha en långsiktigt stark försvarsmakt är det viktigt att organisationen kan behålla sin personal och att de som har lämnat den kan återvända. Löner och villkor måste förbättras så att ingen lämnar yrket av ekonomiska skäl. Detta gäller också kompetensutveckling och vidareutbildning. Exakt hur löner och villkor ska se ut är dock inte en fråga för politiken utan för arbetsmarknadens parter.
Ett större antal soldater och officerare kommer i och med Natomedlemskapet att tjänstgöra utomlands. Utlandsuppdrag på insatser och i staber och långa övningar här hemma innebär inte bara hårt arbete och lång bortavaro för den enskilde utan påverkar också familj och anhöriga hemma. Jag vill rikta ett stort tack för era insatser – till både er som är borta och er som är hemma.
Vi väntar nu på utredningen om Försvarsmaktens personalförsörjning. Den ska levereras i juni 2025. Det är beklagligt att den inte är färdig och kan involveras i detta totalförsvarsbeslut.
Fru talman! För att det svenska totalförsvaret ska kunna växa på det sätt som vi nu beslutar krävs stora satsningar på personalen, på infrastrukturen och på att besluts- och planeringsprocesser blir snabbare och effektivare. Vi möts ibland av stor frustration över att det tar för lång tid att fatta beslut och att saker som planerats inte blir genomförda eller kommer på plats. Det är många frågor som nu måste lösas tillsammans för att den inriktning vi beslutar i eftermiddag ska kunna vara genomförbar.