Fru talman! Visst är klimathotet ett långsiktigt hot, men det är också ett hot som kräver att vi agerar här och nu för att det inte ska bli det där fruktansvärda existentiella hotet i framtiden. Jag vill därför fråga försvarsministern hur han anser att Försvarsmakten ska kunna vara en bidragande faktor när det gäller klimatomställningen men också kunna hantera att existera i ett samhälle som har ställt om, till exempel ett samhälle där vi har elektrifierat stora delar av våra transporter. Hur ska Försvarsmakten kunna anpassa sig, och varför är det svårt för regeringen att säga att Försvarsmakten ska anpassa sig? Det är detta vi från Miljöpartiets sida har velat få fram i både Försvarsberedningen och propositionen: en enkel formulering om att Försvarsmakten ska ta klimathotet i beaktande och anpassa sig. Det handlar inte om hur eller om någon detaljstyrning utan om att man ska göra detta. Varför är det svårt för regeringen?

Sedan vill jag återkomma till frågan om PFAS-föroreningar, som vi har sett blivit en konsekvens av Försvarsmaktens verksamhet på en rad områden i Sverige. Detta är farliga kemikalier som lever kvar länge både i naturen och i våra kroppar och kan vara hälsoskadliga på olika sätt; de orsakar exempelvis cancer. Därför är det viktigt att vi säkerställer att Försvarsmaktens verksamhet inte hotar det vi vill skydda – inte hotar människors hälsa eller vår miljö. Samtidigt vill regeringen göra det lättare för Försvarsmakten att få undantag när det gäller miljötillstånd. Processerna kanske behöver gå snabbare, men jag undrar hur man ska säkerställa att vi inte drabbas av ytterligare skandaler. Och hur ska man hantera de föroreningar som redan i dag existerar runt om i vårt land?