Fru talman! Jag håller faktiskt inte med Hanna Gunnarsson där. Om man ändå ska göra en utredning tycker jag att man ska göra den ordentligt, och jag tycker att man åtminstone ska ha referensvärden för vad det skulle innebära om vi egenutvecklade stridsflygplan, om vi utvecklade stridsflygplan tillsammans med andra och om vi importerade stridsflygplan – om inte annat så att man kan jämföra alternativen. Det är nämligen väldigt många miljarder det handlar om.

Ett bra underlag tycker jag alltså är viktigt, och de andra sju partierna har ställt sig bakom att alla tre alternativen ska utredas. Däremot har vi på ett sätt valt väg för vägvalsprogrammet såtillvida att vi avsätter miljardbelopp för att vidmakthålla kompetens hos framför allt Saab och GKN under tiden för vägvalsprogrammet. Vi har avsatt så stora belopp för att de ska kunna vidmakthålla kompetens och även utveckla stridsflygplan om vi landar i det. Jag vill bara säga att det i detta avseende är viktigt att vi vidmakthåller vår förmåga.

Återigen: Kammaren har beslutat att stridsflygsområdet är ett strategiskt materielområde – det som förut hette väsentligt nationellt säkerhetsintresse – och det tar vi givetvis på allvar. Sedan hoppas vi på en bred uppslutning kring ett långsiktigt beslut, och bedömningen är att det kommer att fattas senast under 2030. Jag noterar att utskottet skrev 2028–2030, och jag ser inga stora konflikter i detta. Det är ett viktigt beslut för Försvarsmakten men också ett viktigt beslut för Sverige, och vi kommer att värna möjligheten att hitta en så bred politisk överenskommelse som möjligt i frågan om det framtida stridsflyget.

(Applåder)