Fru talman! Precis som försvarsministern säger är det ett jättestort beslut vi står inför. Det ska fattas någon gång framöver; det är ju inget beslut som på något sätt ska fattas i morgon. Det är viktigt att det utreds noga. Det vi har pratat om under processen i utskottet – och jag beklagar lite att vi inte tog den diskussionen bättre i Försvarsberedningen – är det faktum att man från början behöver fundera på hur brett man utreder.

Vi har flera alternativ när det gäller stridsflyg, och vi vet att det är två av alternativen som alla ser framför sig, ärligt talat – jag har pratat med ganska mycket folk både inom och utanför politiken, och jag tycker inte att jag någonstans hör om möjligheten, eller realismen i, att köpa in stridsflyg från ett annat land. Anledningen är att vi behöver stridsflyg som är helt och hållet anpassat för våra geografiska förutsättningar och för den typen av strategi och taktik som vi har när vi använder flygplanen.

När man sitter och utreder ett alternativ som man från början vet att ingen vill ha lägger man tid, pengar och resurser på någonting som kanske skulle kunna läggas på någonting annat. Det är inte så att vi har överdrivet mycket tid just nu, och även resurser är i viss mån en bristvara.

Det som gör mig orolig i detta, och anledningen till att vi har varit så tydliga, är att relationer väger tyngre än förmåga i det här fallet. Därför ville vi vara tydliga redan från början. Vi ser hur inköp av materiel är väldigt relationsberoende, och det ska det vara i vissa sammanhang. I andra sammanhang måste man dock vara tydlig med att det är förmåga och behov som ska gå före.