Fru talman! Tack för frågan, Peter Hultqvist!

Som jag sa i mitt huvudanförande: När vi har avvikit från Försvarsberedningens överenskommelse har det på i princip alla punkter gällt grundorganisationen och att Försvarsmakten har pekat på genomförandesvårigheter. Jag uppskattar att Försvarsberedningen när den presenterade sin slutrapport den 29 april sa att det här var den höga ambitionen och att det är rimligt att Försvarsmakten får göra en värdering av om det är genomförbart.

Jag tror att Försvarsberedningen presenterade tolv punkter, varav Försvarsmakten helt ställde sig bakom tio. På ett par punkter sa man att det kan bli svårt att få fram alla värnpliktiga till 2032 i linje med den ambition som Försvarsberedningen uttryckte. Därför har vi i propositionen skrivit 2032–2035. Det innebär inte en sänkt ambition som sådan, utan Försvarsmakten kommer att arbeta för detta och vet vad de politiska förväntningarna är. Men jag tycker att vi vilseleder allmänheten om vi inte lyssnar på och tar intryck av professionens råd.

När det kommer till ubåtar, fru talman och Peter Hultqvist, kan det vara lite prematurt att fatta beslut om exakt hur många ubåtar man ska ha innan man har bestämt vilken typ av ubåt man ska ha. Det här handlar nämligen om ersättaren till Gotlandsklassen, och den kommer vi att ha fram till 2035. Vi noterar vad som står i Försvarsberedningens rapport, det vill säga att vi ska överväga ytterligare en ubåt. Vi har inte på något sätt uteslutit möjligheten att ha ytterligare en ubåt, Peter Hultqvist, men låt oss bestämma vilken typ av ubåt vi ska innan vi bestämmer hur många ubåtar vi ska ha.

(Applåder)