Fru talman! Jag tycker inte att ministern ska komma och prata med mig om att lyssna på Försvarsmakten. Jag tog över ett departement efter en försvarsminister och en regering som hade låtit relationen till Försvarsmakten haverera. Vi byggde upp den relationen i dialog, och vi hade den under åtta år.

Men jag har lärt mig att man i en dialog faktiskt kan ställa en del krav. Och det är inte alltid så att det Försvarsmakten säger är rätt. Man kan hantera det här på olika sätt i ett ledarskap. Jag skulle ha valt att agera så att man hade legat kvar vid 2032 men varit öppen för att eventuellt göra justeringar senare, när man ser hur saker och ting faller ut.

Jag skulle, precis som Pål Jonson säger, ha haft ett annat förhållningssätt. Men kom inte och prata med mig om bristande dialog, för jag var med och byggde upp en dialog som hade havererat!

Man bör bära bördorna på ett rättvist och solidariskt sätt i samhället. Många har det svårt i dag. De ekonomiska klyftorna har ökat, och de som tjänar mest och har gjort mest pengar på kapitalvinster skulle kunna vara med och bidra i de enorma satsningar som sker på Försvarsmakten. Men även på den här punkten har vi olika förhållningssätt. Det är en värderingsmässig skillnad i hur vi vill att samhället ska fungera.

Jag skulle också vilja höra vad det är som hindrar er från att analysera möjligheten att beställa en tredje ubåt när vi ska inrätta en ny ubåtsklass. Det är en analys vi var överens om i försvarsöverenskommelsen, men ni har inte tagit med det i propositionen. Vad är det som hindrar er från det? Det är inte något stort åtagande att göra denna analys. Jag ser också fler ubåtar framför mig på sikt.

(Applåder)