Fru talman! Vi har presenterat ett finansierat försvarsbeslut. Det ankommer på varje parti och varje regering att göra det enligt budgetlagen, och det är också helt naturligt att man gör det.

Det visar att det går att satsa på försvaret samtidigt som det går att göra andra satsningar. Den här regeringen har gått till val på att vi prioriterar intern och extern säkerhet, och det framgår också i den nationella säkerhetsstrategin. Jag vill understryka, fru talman, att vi har finansierade försvarssatsningar.

Fru talman! Den andra frågan berör intervallet från 2032 till 2035. Försvarsmakten har pekat på att det kan finnas utmaningar med att genomföra detta. Det kan handla om bristen på personal, det vill säga officerare som kan ge de värnpliktiga en bra utbildning. Det kan handla om bristen på materiel. Under alltför lång tid har vi sett brister i den personliga utrustningen. Jag vill understryka att detta är någonting som regeringen har arbetat intensivt med under det senaste året. Man pekar också på att det finns utmaningar när det kommer till infrastruktur.

Vi har för vana att lyssna på och ta intryck av Försvarsmakten. Jag vet att Peter Hultqvist kan ha en annan uppfattning, men jag tycker att det är viktigt att man gör detta och lyssnar på vad professionen säger. Under hela tiden med det här försvarsbeslutet har jag understrukit en sak: Jag vill ha någonting genomförbart. Därför tycker jag att det är viktigt att man inte lovar för mycket.

Med det sagt har jag också sett formuleringarna i betänkandet, och jag tycker att de är bra. Låt oss hålla ett tryck uppe när det gäller detta, naturligtvis, men låt oss också se till att vi inte lovar för mycket. Det har ju också hänt i försvarspolitiken, Peter Hultqvist, att politiken har satt upp ogenomförbara ambitioner. Och det är ingen som är betjänt av sådana.