Fru talman! Jag skulle vilja korrigera mina tidigare yrkanden. Jag yrkar bifall till reservation 10, reservation 35 och reservation 42.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga försvarsminister Pål Jonson: Vad är det som hindrar er från att ställa upp på en beredskapsskatt? Det här är 64,5 miljarder. Det är alltså oerhört stora belopp, och det är klart att det hamnar i en konkurrenssituation med andra områden som vård, skola och omsorg, där det bevisligen behövs mer pengar. Vi har också en situation inom sjukvården där det behövs mer pengar, och samtidigt ser vi att vi behöver bygga upp den civila beredskapen på sjukvårdssidan.

En jämnare fördelning när det gäller att bära de här bördorna tycker vi är rimlig. Då handlar det framför allt om att de i de högre inkomstskikten och de med stora kapitalvinster bör bidra. Vad är det egentligen som hindrar er på den här punkten?

Jag är fullt medveten om att vi kan behöva göra justeringar i det som vi nu tar ställning till. I ett försämrat säkerhetspolitiskt läge behöver vi kanske fundera på om vi måste ta in fler värnpliktiga än det antal som nu ligger i förslaget. I Försvarsberedningen kom vi överens om 12 000, och det skulle vara klart till 2032. Men enligt det förslag som nu föreligger ska det läggas i intervallet 2032–2035. Man motiverar det med att Försvarsmakten inte sägs orka med den tidsplan vi har föreslagit.

Men vi har sju år på oss. Varför kan man inte ta ställning till det här i ett senare läge? Varför öppnar man redan nu upp för en eventuell tidsförskjutning som kan leda till nya tidsförskjutningar i ett läge där det till och med kanske är så att säkerheten kräver fler värnpliktiga?