Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Vi debatterar i dag utgiftsområde 20, ett fantastiskt område i statens budget som omfattar alltifrån biologisk mångfald, myggbekämpning och klimat till vattendrag, hav och mycket mer.

Fru talman! Sverigedemokraterna och regeringen fortsätter en resa mot en miljöbudget där fokus ligger på effektiva åtgärder för att förbättra på riktigt framför ineffektiv och kostsam plakatpolitik. Detta märks tydligt genom att miljarder har försvunnit från ineffektiva satsningar, exempelvis de generella elbilssubventioner som gick till storföretag och myndigheter, till höjda marginaler för fordonstillverkare och ja, faktiskt till en hel del norrmän som fick möjlighet att köpa begagnade bilar med rabatt.

Fru talman! Skadliga symbolpolitiska skatter utan miljönytta, såsom plastpåseskatter och flygskatter, försvinner också.

En viktig budgetsatsning som kanske inte är den allra största kan i den här debatten exemplifiera omsvängningen av svensk politik för miljö och biologisk mångfald. Jag syftar då på Sverigedemokraternas och regeringens satsning för att rädda almen och asken. I klartext handlar det om 26 miljoner som ges till Formas för detta arbete.

Vi diskuterade specifikt den här frågan på Sverigedemokraternas landsdagar 2017, och 2021 såg vi ett tillkännagivande här i riksdagen. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade då nej. Det är glädjande att se att de har ändrat sig och inte längre motsätter sig den här satsningen.

Man kan också gå tillbaka och titta på varför de gjorde detta. I en interpellationsdebatt mellan Staffan Eklöf och den dåvarande miljöministern Isabella Lövin klargjordes att Lövin inte trodde på de särskilda åtgärderna med hjälp av ny teknik. Det var för kostsamt. I stället skulle fokus ligga på generell politik med kraftigt ökat naturskydd. Man skulle alltså försöka rädda arter genom att skydda mer mark, vilket vi vet inte fungerar.

Här någonstans tydliggörs skillnaden mellan Sverigedemokraternas syn på effektivt miljöarbete och vad de rödgröna partierna vill. Att skydda enorma ytor mark är otroligt kostsamt och kan aldrig bidra till att stoppa alm- och asksjukan. Här kan nämnas att 62 arter är helt beroende av almen och över 200 arter delvis beroende av almen. Efter 40 års kamp finns det nu plötsligt hopp om att rädda det här trädet och därmed över 50 tillhörande arter. Kostnaden är i det här sammanhanget extremt liten.

Utredningen lämnades över till regeringen i maj. I den finns flera förslag på åtgärder för ökad motståndskraft och bevarande av alm och ask. Bland förslagen finns bland annat ett program för resistensförädling samt stödjande forskning för alm och ask som ökar motståndskraften.

Inom skogsförädling kan utvalda arter och avkommor testas i olika miljöer i fält. När det gäller specifika skadegörare kan man effektivisera och påskynda förädlingen av resistens genom att exponera träden för skadegöraren under kontrollerade former och avgöra om resistens finns och är möjlig att förbättra genom förädling.

Fru talman! Som jag precis påpekade har politiken gällande biologisk mångfald gått vilse, och det har även klimatpolitiken gjort. För snart en månad sedan återkom ministrar från hela världen från klimattoppmötet i Azerbajdzjan. Vad som är talande när man studerar utfallet av mötet är avsaknaden av fokus på utsläppsminskningar. Det allra största fokuset har nu i stället hamnat på något som världens länder har betydligt högre upp på dagordningen – pengar.

Utifrån en berättelse om att industriländer har förstört världen genom att ländernas tillväxt har ökat utsläppen av växthusgaser anses dessa länder ha en skuld – en så kallad klimatskuld. Det här är såklart ett påhitt. Det finns ingen klimatskuld.

Vad som började med att länderna enades om att det naturligtvis är de rikare länderna som har bäst möjligheter att driva på omställningen i närtid har nu urartat i allt starkare krav på någon sorts socialistisk omfördelningspolitik som ska pågå i princip helt utan krav. Det handlar inte längre enbart om att länder ska få hjälp med sin omställning, utan pengarna ska användas på betydligt fler områden än så.

Fru talman! Detta är en oroande utveckling, och det är viktigt att Sverige och Europa håller emot så att fokuset inom det globala klimatarbetet inte fortsätter att riktas om från politik för att minska utsläpp till pengatransfereringar. Vad som är skuld är subjektivt. Behovet av att minska utsläppen är reellt. Låt fokus hamna på rätt saker. Industriländer som har skapat stor tillväxt och välstånd har ingenting att be om ursäkt för. Det tål att upprepas att utsläppen de senaste decennierna har minskat och fortsätter att minska i Europa och i Nordamerika. Övriga kontinenter utvecklas åt helt fel håll.

Framför allt behöver trycket på Kina öka. Det är till exempel inte rimligt att kinesiska företag år ut och år in ska kunna svämma över den svenska och europeiska marknaden med miljöfarliga skräpprodukter som aldrig skulle tillåtas att säljas av en svensk näringsidkare. Det är inte rimligt att kinesiska företag ska kunna skicka paket till oss för i princip ingenting alls när det kostar stora pengar för oss att skicka paket till dem.

Fru talman! Regeringens och Sverigedemokraternas budget innehåller många viktiga satsningar. Jag har hittills nämnt en, men låt mig nämna några fler som vi från Sverigedemokraternas sida särskilt vill lyfta fram.

Miljöbudgeten handlar om att bevara artrikedomen, skydda miljön med mera. Men den handlar även om att skapa förutsättningar för människor att leva ett drägligt liv i sin stuga, exempelvis i områden vid nedre Dalälven som i dag betraktas som några av de myggtätaste områdena i hela världen. Därför välkomnar vi nu satsningen på myggbekämpning och att den kraftigt förstärks och att satsningen dessutom blir permanent.

Fru talman! En särskild satsning på betesmarker och slåtterängar finns också med i budgeten och förstärks stegvis 2026 och 2027. Det är ytterligare ett exempel på smart och effektiv politik för biologisk mångfald. Även om det i den allmänna debatten mest fokuseras på arter i skogen är det på ängs- och betesmarker som den biologiska mångfalden är som mest hotad i Sverige. Globalt, där man ser mer av lantbruk och mer av oansvarigt skogsbruk, är situationen i regel den motsatta, vilket ofta glöms bort i den svenska debatten.

Fru talman! För att klimatomställningen ska kunna ske behövs mer kärnkraft. Nu går detta arbete in i en ännu intensivare fas, och detta hanteras i flera delar av budgeten. Jag vill särskilt lyfta fram den satsning som vi och regeringen möjliggör för att stödja pilot- och demonstrationsprojekt inom kärnkraftsområdet. Detta är energipolitik, men kärnkraften är en grundläggande del av klimatpolitiken. Vi har till exempel ett industrikliv som ska stötta företag i samband med riskfyllda investeringar i ny teknik. Men det tål att påpekas att det inte är politikerna som kommer att fixa investeringarna, klimatomställningen, ny elproduktion, ekonomisk tillväxt med mera. Problemet i Sverige och i Europa i stort har snarare varit att politiken har bidragit till att försöka sabotera detta. Man har lagt ned kärnkraften, förstört elsystemet och gjort det dyrt. Elnätsräkningarna skenar för varje år. När Vattenfall skickar denna räkning till mig är man ganska tydlig med vad det handlar om. Nedläggning av kärnkraft har skapat betydligt större påfrestningar på elsystemet, vilket kostar pengar. Det resulterar i att elnätsräkningarna blir högre.

Politiken har gjort miljötillståndsprocesserna till kostsamma och Kafkaliknande processer med myndigheter som bekämpar de näringsidkare som ligger främst i omställningen.

Min talartid håller på att ta slut. Jag skulle ha gått över till att tala om haveriet kring artskyddet och skogsnäringen. Men vi får säkert anledning att återkomma till det vid ett senare tillfälle i denna kammare, dock kanske inte i år.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).