Herr talman! Om ledamoten hade lyssnat tidigare på mitt anförande nämnde jag just hur viktig infrastrukturen är. Restid och resekostnader hänger givetvis ihop.

Om ni tagit del av våra kommittémotioner på området vet ni att vi också driver frågan om att en del av produktionsvärdena ska stanna kvar på produktionsorterna. Där har vi i varje fall någonting gemensamt.

Vi delar synen att det skulle vara gynnsamt för många av de fattiga kommunerna i Norrlands inland som skulle få en helt annan återbäring.

Låt oss ändå gå tillbaka till drivmedelspriserna. Ledamoten talar om de diktaturer som vi i dag köper drivmedel från. Jag delar uppfattningen att det är ett problem.

När det handlar om att framställa batterier till elbilar kokar man olja för att göra grafit för batterier. Många av de mineralerna är i dag kontrollerade av Kina och skurkstater i Afrika och så vidare.

Även om vi skulle öka vår produktion täcker vi inte behovet om allting skulle elektrifieras. Vi skulle ändå sitta i knät på många. Vi skulle välja mellan pest och kolera när det gäller beroendet av olika skurknationer i världen.

Jag kan ändå inte låta blir att oroas över att man tycker att det behövs 2,6 miljarder för att kompensera boende på landsbygden för ökade drivmedelskostnader. Det är 2,6 miljarder bara för dem på landsbygden. Hur mycket kommer man då att pungslå det svenska skattekollektivet med totalt sett?

Traditionen bland Socialdemokraterna är inte att man fullt ut kompenserar för de skadeverkningar man gör, utan man ger lite pliktskyldigt brödsmulor tillbaka.

Jag är rädd för det som Socialdemokraterna är beredda att åstadkomma med drivmedelspriserna tillsammans med ert parti.