Fru talman! Jag är medveten om att jag svävade ut lite, och det är ju många ledamöter här som har tagit sig den friheten för att kunna lyfta fram viktiga frågor för jämställdheten.

Det grundläggande i vår politik och skiljelinjen här handlar egentligen om att vi vill gruppen lågavlönade kvinnor väl. Som jag konstaterar är det verkligen ett prioriterat område och en av anledningarna till att jag vill vara engagerad i politiken. Här har vi en fullständig samstämmighet.

Det som vi däremot ser väldigt olika på är hur man förbättrar deras situation. Min bild är att vi moderater tror på förmågan hos de här kvinnorna. De ska inte behöva förlita sig på bidrag. I stället för en bidragslinje med höjda skatter tror vi på en jobblinje.

De här kvinnorna är i dag med och finansierar alla de bidrag som går till människor som inte jobbar. Det är i dag inte särskilt mycket som skiljer mellan den som har bidrag och den som har de riktigt låga lönerna. Jag tycker att det är förmätet att just dessa kvinnor ska behöva betala till människor som i dag kan rulla tummarna.

Vi vet mycket väl att det finns många som vill jobba, och dem kommer vi att stötta med utbildning och kompetenshöjande åtgärder. Men det finns också en alltför stor andel människor i Sverige i dag som inte vill bidra och jobba. Det är också dem som de här kvinnorna får vara med och finansiera, och det kommer de att få fortsätta göra med Miljöpartiets politik.

Jag vill gärna ha en kommentar till det.