Fru talman! Jag tänkte just fråga om detta, för jag har uppfattat att vi normalt sett inte debatterar kommunala och regionala beslut i kammaren.

Min kommentar till Merit Frost Lindberg är: Nej, jag tycker inte att det är bra. I min hemkommun, Malmö, har man valt att göra på ett annat sätt och går inte fram med en kommunal skattehöjning just därför att det drabbar dem med lägst inkomster så oerhört hårt.

Däremot är det ett väldigt klent försvar från en företrädare för en regering som precis har lagt 28 miljarder i skattesänkningar men inte lyckats leverera de pengar till kommuner och regioner för vård, omsorg och skola som hade kunnat gå till att höja lönerna i kvinnodominerade yrken. I stället går de nu till skattelättnader på 7 000-8 000 kronor i månaden per person i de hushåll som har allra mest. De får så oerhört mycket pengar. Jag räknade någon gång ut att det är 350 falukorvar eller något i den stilen som man i ett sådant hushåll skulle kunna skoja till det med. 130 000 kronor om året får en höginkomsttagarfamilj här i Stockholm, medan de med lägst inkomster, som sagt, förlorar på er budget.

I Malmö förlorar en familj i det exempel som jag gav 500 kronor i månaden. Regeringen satsar inte på kommuner och regioner i sin budget utan i stället på dem med allra högst inkomster, de som köper pooler, som har fyra bilar och privatyachter. Dem lägger ni pengarna på. Det innebär att här i Stockholm förlorar en familj i det exempel som jag gav ännu mer pengar, samtidigt som välfärden inte kan förstärkas på det sätt som borde ha varit fullständigt självklart.

Frågan får väl gå tillbaka: Hur mycket mer än heltid tycker ledamoten är rimligt att en ensamstående mamma ska behöva arbeta för att kunna betala basala kostnader som hyra, mat och kläder till sina barn? När vi vet att så många lånar till nödvändiga utgifter hela tiden, hur kan ni då ta bort 500 kronor i månaden för dessa inkomstgrupper?

(Applåder)