Fru talman! Även i den här debatten, precis som i debatterna om utgiftsområde 10 och utgiftsområde 12, hörs att det ska löna sig att arbeta. Fortfarande är den egentliga frågan: Hur ska man ha råd att leva på sin lön?

Tidigare i denna debatt hörde jag att det handlar om valfrihet. Av någon typ av magisk händelse verkar kvinnor välja väldigt låga inkomster. Inte ett ord har jag hört från regeringens företrädare om hur vi ska uppvärdera kvinnors arbete så att man faktiskt får en lön man kan leva på.

Jag har också hört att tidigare socialdemokratiska regeringar skulle ha tagit kvinnors lönehöjningar ifrån dem. Vad man talar mindre om är att kvinnor med låga inkomster kommer att förlora pengar varje månad på den här regeringens budget. Det är en jämställdhetsfråga som vi skulle behöva tala om.

En kvinna med låg inkomst som arbetar heltid, till exempel som barnskötare, och som har precis den kapacitet Moderaternas ledamot var uppe och pratade om förlorar 500 kronor i månaden på den här regeringens budget. Hon får nämligen inte mer än drygt 100 kronor i jobbskatteavdrag och förlorar 500 kronor i månaden på det borttagna tillfälliga tillägget i bostadsbidraget. Det är en jämställdhetsfråga, för det här kommer också att innebära att hennes pension minskar. Det kommer att innebära att hon inte har möjlighet att spara i samma utsträckning. Det kommer att innebära att hon får sämre möjligheter att klara sin ålderdom.

Detta är de jämställdhetspolitiska frågor man borde prata om även i regeringsunderlaget i stället för att låtsas som att man har en jämställdhetspolitisk vision.

Fru talman! Miljöpartiet är ett feministiskt parti. Vi vill använda politiska verktyg för att öka jämställdheten och motverka den rådande könsmaktsordningen, enligt vilken män har mer makt än kvinnor. Det är i grund och botten en fråga om frihet och om att kunna leva på sin lön. Det handlar inte bara om att man straffas för att man inte har arbete, utan man ska också kunna leva på den lön man har när man heltidsarbetar som ensamstående mamma.

Tyvärr är detta inte alls den politik som regeringen presenterar. I en budget där skyhöga 28 miljarder går till skattesänkningar gynnas de allra rikaste - och främst män - i form av sänkt skatt på höga löner, pensioner och drivmedel och sänkt skatt för storföretagare. Ett mycket gott exempel på detta är den skattesänkning på hela 4,7 miljarder som är specifikt riktad mot höginkomsttagare genom att avtrappningen av jobbskatteavdraget tas bort. Förslaget kommer att gynna dubbelt så många män som kvinnor. Detta är inte bara en missad möjlighet att stärka kvinnors frihet, utan det kommer även att få en direkt effekt i form av minskad jämställdhet i samhället - också över tid.

Fru talman! Den största ofrihet som drabbar svenska kvinnor är dock att inte kunna leva ett liv fritt från våld. Förra året mördades minst tio kvinnor av sin partner. Hur många kvinnor som har dödats hittills i år vet vi inte, eftersom ingen myndighet har till uppgift att löpande räkna på detta.

Regeringen har varit tydlig med ambitionen att minska våldet och det dödliga våldet. Vi i Miljöpartiet presenterar tre konkreta förslag i vår budget som vi hoppas att regeringen ska vilja ta till sig, precis som man har gjort med väldigt mycket av de utredningar och förslag som vi lade fram under vår tid i regering. Vi är tacksamma för att detta har tagits vidare, men arbetet är inte färdigt.

Vi behöver stärka finansieringen av kvinnojourerna och de civilsamhällesorganisationer som motarbetar psykiskt, fysiskt, sexuellt och digitalt våld. Under lång tid fick kvinnojourernas ideella krafter bära hela ansvaret för våldsutsatta kvinnors situation medan samhället såg åt ett annat håll. Tack vare det jobb som gjorts av jourerna finns det i dag en helt annan kunskap om våld, hedersrelaterat våld och vad som krävs för att förbättra kvinnornas situation. Detta arbete är helt centralt för den samhällsförändring som krävs för att bryta våldsamma normer. Även Sverigedemokraternas ledamot pratade om hur viktigt det är att vi bryter destruktiva mansnormer.

Trots att statsbidraget till kvinno- och tjejjourerna både permanentades och ökades förra året ser vi fortfarande att det saknas tillräckliga resurser för att ge kvinnor det stöd de faktiskt behöver. Både den öppna verksamheten och de skyddade boenden som drivs med jourernas kompetens behövs. Vi satsar därför i vår budgetmotion ytterligare 50 miljoner på kvinno- och tjejjourernas verksamhet och ger 20 miljoner till de organisationer som driver stödlinjer.

Fru talman! I dag erbjuds bara var femte våldsutsatt kvinna skyddat boende av socialtjänsten, enligt SKR. Lagstiftningen för placering i skyddade boenden har nyligen stärkts för att motverka fusk. Det är bra, men om den nya lagen verkligen ska göra skillnad måste den leda till att fler kvinnor och barn beviljas placering på boenden av hög kvalitet. Detta är dock dyrt för kommunerna.

Kommunernas pressade ekonomiska läge - de har ju heller inte fått den uppräkning som hade behövts efter inflationen - innebär att tillgången till skyddat boende riskerar att styras av budget snarare än behov. Så kan vi bara inte ha det. Miljöpartiet föreslår därför att staten står för halva kostnaden för placeringar på skyddade boenden och att kommunen i efterhand får fakturera för halva kostnaden. Detta är ett system som redan finns i Danmark - det brukar ju vara populärt att titta på Danmark - och som kan skapa större stabilitet vad gäller ekonomiska förutsättningar för dem som behöver det.

Vi avsätter 1 miljard årligen i detta syfte. Det är alltså 1 miljard för att förstärka möjligheten att få tillgång till högkvalitativa skyddade boenden, och det är fortfarande bara en femtedel av det som läggs på avtrappningen av jobbskatteavdraget.

Fru talman! Personer som försöker lämna en våldsam relation eller en hedersrelaterad kontext, eller bor på skyddade boenden, kan ofta ha en mycket ansträngd ekonomisk situation. Vi vill införa ett nytt stöd - en särskild flyttpeng - i socialförsäkringssystemet för att brottsoffer inte ska behöva drabbas ekonomiskt till exempel när sekretessen har brustit eller när återkommande flyttar krävs på grund av skyddade personuppgifter. Förutom de uppenbara inkomstbortfall som följer av att man tvingas bryta upp från sitt hem, sitt arbete och sin omgivning drabbas många våldsutsatta kvinnor av stora kostnader när uppgifter röjs och de tvingas lämna bostaden med mycket kort varsel.

Staten måste ta sitt ansvar för att hjälpa dessa familjer, som redan är i en mycket utsatt situation, så att de inte också går på knäna ekonomiskt. Vi avsätter 100 miljoner till detta.

Fru talman! Jag hoppas att regeringen är beredd att överväga dessa satsningar för att möta de behov som finns för att män begår våld mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor måste bekämpas med samma kraft som vi använder för att bekämpa mäns våld mot män. På förekommen anledning vill jag säga att detta inte bara är ord. Det är inte inövade sloganer, som en ledamot sa här i kammaren häromveckan. Det här är en otroligt central sanning som jämställdhetspolitiken måste ta till sig. Mäns våld mot kvinnor och barn måste upphöra.

För Miljöpartiet är det tydligt att regeringens tal om jämställdhet är fina ord snarare än konkret politik. Jag hoppas att denna debatt inte stannar här i kammaren utan att vi väcker liv i det jämställdhetspolitiska samtalet för att vända trenden åt rätt håll igen. Det skulle nämligen hela vårt samhälle vinna på.

(Applåder)