Fru talman! I dag debatterar vi det utgiftsområde i budgeten som heter Integration och jämställdhet. Inom det behandlas även diskriminering och utanförskap, och jag kommer i mitt anförande främst att prata om jämställdhetsfrågor.

Jag vill dock börja med att kraftigt protestera mot det uttalande vi tidigare hörde från en sverigedemokratisk ledamot. Ledamoten stod och bedömde andra ledamöter och sa: Ni verkar integrerad. Jag visste faktiskt inte att de av mina vänner som inte har svenskklingande namn behövde få godkänt av Sverigedemokraterna eller deras ledamöter för att få vara den de är. Jag är sorgsen över att det sägs, och jag är sorgsen över att före detta borgerliga partier samverkar med detta parti.

Centerpartiets mål för jämställdhetspolitiken är att stoppa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, stärka kvinnors ekonomiska egenmakt och säkra en jämställd och jämlik vård.

Det finns förstås behov av åtgärder för att främja jämställdhet inom alla politikområden, för en helhetssyn är avgörande. Annars kan det bli som under pandemin. I kriser visar det sig ju vad de system och strukturer vi har faktiskt går för. Jämför bara den andel företag som drevs av män kontra den andel som drevs av kvinnor - vilken fick mest krisstöd under pandemin? Vilka arbetsplatser fick mest stöd - de där det var flest kvinnor anställda eller de där det var flest män? Jämför också om det var mest kvinnor eller män som var hemma och vabbade under pandemin.

Jämställdhet kan inte stå tillbaka när övriga kriser ska bekämpas, och för att ändra det här måste vi ha strukturer som fungerar när vi inte är i kris. Har vi det i dag? Nej.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor är ett stort problem. Det förekommer i hela landet, i alla åldrar och inom alla kategorier och samhällsklasser. Våldet drabbar på ett helt överskuggande sätt flickor och kvinnor. Vi vet att det varje år anmäls 20 000 fall, kanske mer, av misshandel av en kvinna över 18 år där den utsatta är bekant med gärningspersonen, och vi vet att mörkertalet är stort. Vi behöver ta krafttag för att någon gång komma ifrån den dystra statistik som visar att det varje år är 15-20 kvinnor som slås ihjäl av en man som de har levt eller lever tillsammans med.

Kvinno- och tjejjourerna har naturligtvis unik erfarenhet av och kompetens i det här och gör ett ovärderligt arbete. De utgör ett viktigt komplement till kommuners och andra myndigheters insatser för att upptäcka och stoppa våld. Men det är det offentligas ansvar och skyldighet att se till att den här verksamheten finansieras, ingen annans. Det är bra att det tillkommer en satsning på NCK så att det aldrig kan vara upptaget när en utsatt kvinna ringer. Det är en mycket bra satsning av regeringen.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor börjar med killars våld mot tjejer, och vi vet att ett tydligt mönster är att män som slår själva har upplevt våld i hemmet. Därför måste våld i ungas partnerrelationer motverkas. Det behövs särskilda insatser till de aktörer som jobbar med detta, och de som gör det behöver ett långsiktigt stöd. Varken killar eller tjejer i unga åldrar mår ju bra av det här, men det är tjejerna som på sikt riskerar att dö.

Jag hoppas slippa stå i den här talarstolen fler gånger och prata om finansieringen av Unga relationer, men jag är rädd att mina förhoppningar grusas. Just nu ligger ansökningarna hos Jämställdhetsmyndigheten, och stiftelsen 1000 Möjligheter, som driver den här verksamheten, vet fortfarande inte vilket bidrag de får för nästa år.

Jag förstår inte varför det är så svårt för regeringen att besluta om detta och säga att verksamheten ska bedrivas. Gör ett kontrakt och bestäm tillsammans med myndigheterna att man ska göra det här! Verksamheterna ska veta det från år till år, och stiftelsen 1000 Möjligheter ska inte själv behöva söka pengarna. Är inte arbetet mot våld i ungas relationer viktigare än så? Det är jättekonstigt.

Centerpartiet vill också införa ett nationellt lämnaprogram för kvinnor som lever i våldsamma relationer. Där är det avgörande att aktörer som polis, socialtjänst, Skatteverket, ekonomiska rådgivare, sjukvård och psykiatri samverkar så att den som faktiskt vågar lämna en våldsam relation snabbt får det stöd som behövs.

Det är precis den verksamhet som bedrevs i Igor - jag kommer inte ihåg nu exakt vad förkortningen stod för, men det var en verksamhet som bedrevs av polisenheterna i södra Stockholm men som hastigt lades ned. Det var skamligt. Jag vet att polisen nu jobbar metodiskt och effektivt på ett annat sätt med att hitta förövare, men det förtar inte det faktum att brottsoffren snabbt måste få det effektiva stöd och den effektiva hjälp de förtjänar och behöver för att faktiskt överleva. I det ingår en lämnapeng.

Jag står helt bakom förslaget att den utsatta, det vill säga oftast kvinnan, ska få behålla lägenheten när man bryter upp från en relation. Det är jättebra, men det hjälper ju inte alltid. Dessutom är det ofta så att man först måste fly för att sedan kanske kunna flytta tillbaka till lägenheten. Måste man fly får man i dag själv betala för en ny lägenhet och för försäkringar, resor och nya abonnemang till både sig själv och barnen, trots att man flyr på grund av någonting som man inte har orsakat själv. Det är helt uppåt väggarna.

På något sätt accepterar vi det här i dagens samhälle - utom när det gäller män som vill lämna kriminella miljöer. Där finns det nämligen ett exitprogram. Det har funnits i många år, och i det ingår tre och ett halvt års strukturerat stöd i form av rehabilitering, sysselsättning, fritidsaktiviteter, studier och ekonomiskt stöd för att man ska komma ur den kriminella miljön. Då pratar vi alltså om någonting som den kriminelle faktiskt själv har valt att göra. Kvinnor får inget sådant stöd i dag.

Jag fick lite information från Liberalernas ledamot, som tyvärr har lämnat salen, om det lämnaprogram som regeringen så storstilat annonserade i somras. Vi har som sagt försökt hitta vad det finns för finansiering för detta, och jag hävdar fortfarande att regeringens lämnaprogram kort sagt består av mestadels befintlig verksamhet som man har paketerat om. Socialstyrelsen har visserligen fått i uppdrag att utreda en sammanhållen vårdkedja för de utsatta brottsoffren. Det är jättebra, men jag tycker inte att det räcker. Jag tycker att man redan i budgeten för 2025 hade kunnat avsätta de pengar som faktiskt behövs för att det ska gå att ta sig ifrån en våldsam relation.

Jag ska avsluta med min andra hjärtefråga, som har varit uppe i replikskiftena här. Människohandel för sexuella ändamål är i dag faktiskt den typ näst mest lukrativa verksamheten för gängen, fru talman. Den ökar också i kölvattnet av pandemin och framför allt kriget i Ukraina. Arbetet med att fånga upp de här människorna behöver växlas upp. Jämställdhetsmyndigheten som ansvarig myndighet bör få ett utökat ansvar och ett utökat mandat - ett riktat mandat.

Sverige når nämligen inte upp till sina åtaganden vad gäller att identifiera eller skydda brottsoffer. Det visar utvärdering efter utvärdering av det europeiska kontrollorganet Grevio. Vi får kritik. När man pratar med kommunföreträdare i dag inser man att de inte tror att de har offer för sexuell exploatering som är under 18 år i sina kommuner. De vet inte om att brottsoffren finns och har inte ens en benämning på dem - apropå statistik, att vara analytiskt lagd och att samla in kunskap för att sedan åtgärda ett problem.

Jag är tyvärr helt övertygad om att vi i alla kommuner har brottsoffer som är under 18 år men som inte finns i statistiken och därmed inte kan få det stöd de har rätt till.

Så kom då äntligen utredningen Ut ur utsatthet om ett exitprogram för kvinnor i prostitution. Detta är ytterst välkommet för att vi ska kunna se prostitution för vad det är, nämligen mäns våld mot kvinnor. Jag, och förmodligen även ni, får fortfarande frågan varför det är lagligt att sälja men inte att köpa sex. Det är inte så konstigt att folk tänker så, för det pratas ju inte om den här frågan. Inte ens när kändisar åker fast för sexköp, och man tycker att fönstret borde vara öppet för att faktiskt prata om vad detta handlar om, hjälper medieflödet till. Det landar inte rätt, utan det förmedlas tyckanden om att det väl inte var så farligt och att hon kanske ville själv.

Den här satsningen är alltså väldigt välkommen, men Centerpartiet vill ännu mer. Vi vill rikta den också mot unga, eller kanske till en början mot unga. Ska vi någon gång komma åt den onlineprostitution som finns måste vi tidigt rikta oss mot unga och deras användande av sajter som Onlyfans. Barn och unga är extra sårbara för sexförsäljning online, och vi måste göra allt vi kan för att nå dem.

Men visst är det konstigt - man ger med ena handen och tar med den andra. Jag säger detta med anledning av att man samtidigt beslutar att man inte ska göra någonting åt att Skatteverket tar ut skatt från prostituerade. Det tycker jag är märkligt. Från Centerpartiet kommer vi att fortsätta pinpointa denna fråga hela nästa år och ända tills vi har kommit fram till en förändring. Skatteverket kan inte hålla på så. Det måste regeringen tydliggöra, vilket ministrar också har sagt här i kammaren tidigare.

Jag deltar inte i beslutet utan hänvisar till Centerpartiets särskilda yttrande.

(Applåder)